Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1853, sida 1

—— saller mig saken. Men det är som skalden säger: det sinnes mer ting himmel och på jord Åc. — Tillåter bror, att jag ännu en gång fyller mitt glas, för att föreslå en skål; min bror, en skål, som bör tömmas i botten, det är en skål — för de frånvarande damerna! Backlund höjde sitt glas i luften, klingade med vännerna och tycktes just vara i sitt esse. — Jag trodde, yttrade norrmannen, sedan han tömt sitt glas, då du nämnde de frånvarande, att du skulle säga: de frånvarande — dkta mannen. Backlund studsade något, men hämtade sig snart: — Nej den skålen öfverlåter jag åt Falk. — Åt mig? frågade Falk förundrad. — Ja visst! Vår upptäcktsresa är ännu ej slut, och skulle det hända dig, såsom det händt mig någon gång i verlden, att den frånvarande äkta mannen i hast blifvit närvarande, så vore du förlorad. Falk började ana någonting, men han visste ej hvad han skulle tro. — Eder upptäcktsresa? Hvad menar du med det, bror Backlund? frågade värden. — Ån det är en lång historia, som du skall få höra en annan gång. Vi ha hållit vad, Falk och jag, att vi skola taga reda på en inne