— Den sköna okända skall sjelf slita den, svarade Backlund kort. — Den okända sjelf? Huru skall det gå till? — Jag har uppgjort saken med Falk så, att vi i morgon leta reda på det fönster, hvarifrån den omtvistade buketten kom; vi presentera oss för vår okända gifvarinna, jag kastar mig till hennes fötter, d. v. s. jag säger att jag vill göra det, ty saken sjelf fordrar för stor ansträngning för mina år och min konstitution, och utropar: afgör emellan mig och Falken! Jag vill se om hon skall vara nog hård, att emotstå mig. — Nå det der bör bli ett rigtigt romanäfventyr, yttrade Bärndorf muntert. Jag önskar er båda lycka, men undrar blott huru J skolen finna igen det hemlighetsfulla fönstret. — Åh jag har godt lokalsinne. Vi återvända till hamnen, följa gatorna uppför samma väg vi i dag kommit, och skola nog slutligen leta oss fram till målet, om vi också skola gå ur i hus. — Mdåtte ert förehafvande krönas med framgång, mina herrar! sade fru B. uppstigande; men nu kunnen J behöfva gå till hvila. Jens visar er till edert rum. Jag önskar er god natt och ljufva drömmar om det ideal J i morgon skolen, som jag hoppas, finna.