Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1852, sida 3

Styckegods. Från Helsingborgs rådhus har den 6 dennes afgifvits följande rätt klassiska fångförpassning: . SFångförpassning. Under extra Fånggevaldiger Ekbergs bevakning afsändes från denna stad, på extra ordinarie fångtransport till Landskrona, liket efter Hussaren vid härvarande esqvadron Johannes Fallberg för att, enligt Rådstufvurättens denna dag fattade beslut, vidare på kronoskjuts forslas till Anatomiesalen i Lund. Vid framkomsten anmäles detta hos Commendants-Embetet i Landskrona. I afseende på fångbevakningen och vården om fångens medhafvande å andra siden antecknade klädespersedlar ställer Fånggevaldigern sig instruktionen till efterrättelse och arrestanten åtnjuter under sorslandet i dagligt underhåll Tre skillingar B:co samt 14 mark mjukt bröd eller i stället för brödet motsvarande betalning efter markegångstaxan. Helsingborgs Rådhus den 6 Dec. 1852. På Magistratens vägnar: Fredrik Cöster. Gamla svenska Jul-gåtor. (Antecknade i Nerike.) Det kom en jungfru från främmande land, Med ett öga och en hand, Och likväl gjorde hon gagn. (tufs) Det kom en herre från främmande land Med ett hufvud, en sot och ingen hand, Och likaväl gjorde han gagn. (lcuddeuy) Roten oppåt Toppen nedåt Ser sol men aldrig sommardag. (HINL) En tunna kom från ett fremmande land, Litet till laggar och intet till band, Och hade två sorters öl uti sig. (33y) Fyra gångande, Fyra hängande, En slängande, Två stå till sky Två stå till ly (lyssning) Två visa vägen till by. C1icAJHPd ua uoo fuo3o PAJ uOU gAT SuvAS euods viÅ 10710) vII pour OM) Hvit som krita och svart som beck, Dansar som en brud, bräker som en get. Cuesens) Rundt som ett klot, Långt som en kyrkovägg. (uwsäN) Hvad är det som alla alltid göra lika? (voaply) Prisbelönt handling. Nyligen berättades i en engelsk tidning följande om ett dygdeförbund, som utdelar pris för de ädlaste handlingar: Valet var sednaste gången mycket svårt, och man stod redan i begrepp att belöna en person, som i flera års tid betalt sin skräddare punktligt, då en annan anmälte att han ,två gånger återlemnat hos honom qvarglömda paraplyer. Vid underrättelsen om denna oerhörda handling, tilläger journalisten, råkade hela sällskapet i stum förvåning öfver att så mycket ädelmod ännu fanns i Israel; men derpå gåfvo de mest stormande bifallsrop tillkänna, att den värdige var funnen. Snarfyndighet. Lantara, en fransk landskapsmålare, som föga står efter sin samtida Claud Lorrain, var äfven bekant för sin snarfyndighet i svar. Liksom Claude Lorrain var han ej särdeles hemmastadd uti att måla figurer, och var derför mycket sparsam med dem, såvida icke en skicklig-vän lånade honom sin pensel. Engång hade en rik gynnare af honom beställt ett landskap med en kyrka. Då taflan var färdig betraktades den på stafletten af den som beställt densamma. Han beundrade kompositionen, det friska i koloriten, den lätta penselföringen, men han fann landskapet öfverhufvud enformigt, emedan aldeles inga figurer funnos. — Men, herr Lantara, sade han ändtligen, jag ser ju icke till något folk på er tafla. — Ack, svarade målaren genast, folket är i kyrkan. — Nå, svarade den andre lugnt, så låter jag taflan vara qvar här, tills de återkommit från kyrkan. A — —— Handelsunderrättelser.