Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1852, sida 3

begått den betydliga stölden i Riddarhuskontoret, som timade natten emellan den 9 och 10 December 1850, och dervid bortstulos omkring 4, 000 rdr bko i kontanta penningar, samt Smålands och Hallands hypothekssförenings obligationer. Enligt Liljas berättelse hade han först gjort sig väl underrättad om lokalen och i sådant ändamål varit inne på Riddarhuset klockan omkring 5 på e m. den 9 December. Derefter hade han samma afton klockan 9, då han förnummit det vara mörkt i vaktrummet en trappa upp, begifvit sig upp i öfra förstugan samt uppföre den lilla trappan, som der leder tIll Riddarhussalens läktare, hvars dörr han uppdyrkat, samt der inkommen, satt sig att hvila tills klockan 1, då han nedgått och inuti den lilla vestibulen, hvarest ingången är till Riddarhuskontoret, skaffat sig ljus medelst en stryksticka, derefter han uppdyrkat dörren till Riddarhuskontoret. Dit inkommen hade han äfven med tillhjelp af strykstickor fått ljus samt efter åtskilligt letande funnit nyckeln till kassakistan (som var stängd), förvarad uti en virkad pung och nedlagd i en bordslåda. Icke utan svårighet och flera försök lyckades han att läsa upp kistan och skyndade sig, alltjemt lyst af stickor, att tillgripa de deri befintliga penningar jemte obligationer, hvilka han icke trodde vara numererade och för den skull kunna af honom begagnas, äfvensom trenne emaljerade stjernor (stiftsstjernor); allt detta inlade han i en liten öppen ask (hvilken ock dagen efter stölden fanns på läktaresalen); och, fruktande att icke slippa ut genom porten, begaf han sig derpå ånyo upp på läktarn i Riddarhussalen och lade sig sedan helt lugnt att sofva på en bänk till klockan omkring 5 på morgonen, då han gick ned i förstugan och, utan att blisva sedd af någon, smög sig ut genom den icke lästa porten till Riddarhusgården. — På fråga hvar Lilja gjort af det stulna godset, svarade han, att han först gömt detsamma i en butelj, men sedermera inlagt det i en oxblåsa, den han nedgräft på ett ställe vid södra bergen, nära en lada för tillverkning af lera, sedan han likväl aftagit omkring 50 rdr rgs. Hans nästa omsorg var att förbereda sin rymning från hufvudstaden och att för sådant ändamål skaffa sig pass. Innan dess hade han likväl ämnat återlemna obligationerna, genom att kasta in dem i Riddarhusförstugan, emedan han fann, det han icke utan att blifva röjd kunde göra sig dessa till nytta. Olyckan ville likväl, att han under tiden blef häktad och insatt på Långholmen, och när han derifrån lösgafs i Juni eller Juli månad sistl. år och besökte stället, der han gömt det stulna godset, fann han detsamma alldeles förstördt af vatten, som han förmodade, i följd af den höga öfversvämningen vårtiden 1851, eller, enligt en annan förmodan, af råttor, och blef då så förargad, att han kastade det enda, som undgått förstörelsen, de tre stjernorna, i sjön. I afseende på omständigheterna vid Liljas rymning från Westerås slott, har Lilja berättat följande: att Lilja med den sadelmakaren Wallenström tillhörige sumpbåt, hvilken han vid rymningen från slottshäktet i Westerås tillgripit, begifvit sig till Stockholm, hvarest han landsatt sig den 23 Oktober vid Charlottendal. Då Lilja den 5 November återkom till Charlottendal, för att afhemta båten, saknade han seglet, hvilket han förmodade antingen vara olofligen borttaget eller af de vid Charlottendal boende tillvarataget. Samma dag förde Lilja båten med årorna derifrån till Gubbhusstranden, vester om Skinnarviksbergen och något vester om Gubbhusbryggan, hvarest han qvarlemnade densamma. Söndagen den 14 November, då Lilja återkom till Gubbhusbryggan, för att afhemta båten, hade den funnits uppdragen på land och omstjelpt, hvarjemte alla lösa tillbehör till båten befunnos derifrån vara afhemtade samt fånglinan afskuren. Lilja omstjelpte då åter båten och förde den ner i sjön; sökte och fann på Gubbhusgården ett par andra åror, dem han nedförde till båten, samt tog ett på gården befintligt bräde, och ur en vedbod en såg och ett tåg, a vilka effekter han likaledes nedförde i båten. Derpå rodde han öfver till Kungsholmslandet, hvarest han omkring klockan 6 på morgonen den 15 November landsatte sig vid den brygga, som hörer till Carolinsla institutets gärd. Lilja sastgjorde derstädes båten samt öfverlemnade sågen åt en dvinsperson, som på hans anrop upplät de ifrån bryggan till gården hörande grindar, hvarjemte Lilja tillsade qvinnan, att han fram på dagen skulle återkomma för att afhemta båten och sågen. Den 17 November återkom Lilja till sistnämnde brygga, för att afhemta såväl båt som såg; men som han då fann båten full med vatten, och årorna icke i densamma befunnos qvar, hade han öfvergifvit denna sin afsigt och sedermera icke vidare brytt sig om dessa persedlar. Genom de efterspaningar, som i Stockholm blifvit företagna, har det blifvit upplyst, att då pigan Söderström, i tjenst hos vaktmästaren vid Carolinska institutet Ekström, en Måndagsmorgon klockan half 6 för någon tid sedan utkommit på gården, hade en karl varit stående utanför porten, som leder till sjöbryggan, och anropat henne, med begäran att slippa in, emedan, som han yttrat, han redan stått der länge under väntan derpå, och hade han sagt sig ej kunna lägga till vid någon annan brygga. Söderström hade då öppnat och insläppt karlen, som hade mustascher och var klädd i en lång grå rock och mössa, och hade han då jemväl lemnat henne sågen att förvara. Båten är genom Ekströms försorg redan å land uppdragen; men de åror, hvilka Lilja uppgifvit sig vid Gubbhuset hafva tillgripit, äro ej tillrättakomne, emedan det förmodas att de, jemte allt annat i båten varande löst, af vågorna blifvit bortspolade, men sågen befanns i Ekströms förvar. Vid Charlottendal och derå bebodda lägenheter i trakten deromkring har efterspaning blisvit gjord rörande seglen, men ingen upplysning om desamma kunnat erhållas. Deremot har drängen å Gubbhusinrättningen Ekberg uppgifvit, att i medio af förl. November från inrättningen bortkommit en såg, ett par åror och ett tåg. Afförd med fångskjuts till Stockholm inställdes Lilja den 20 dennes till polisförhör, dervid han angående riddarhusstölden vidhöll sin i Westerås gjorda bekännelse. Dessutom uppgaf han, att han efter ankomsten till Stockholm den 29 Oktober 1850, gjort ett misslyckadt försök att bryta sig in uti stadens auktionskammares kassakontor, dervid han dels uppdyrkat, dels frånbrutit elfva lås, utan att dock, i brist af såg, kunna få hål på kassakistan. Derefter hade han gjort ett likaledes misslyckadt försök att komma in i paketpostkontoret; hvarefter han, ledsen att ej lyckas i sina företag, den 8 December samma år sökt att såsom frivillig blifva intagen å Långholmen, och då detta förvägrades honom hade han erinrat sig, att då han var häktad, en person, dömd till fästning, yttrat, att uti riddarhusets kamererarekontor funnes god tillgång på pengar; hvadan han begått den omnämnda riddarhus