Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1852, sida 1

Ja så, det är en herre! Stig in, herre lIilla! Min förlägenhet öfver hvad jag skulle säga eller göra var ganska stor, men jag befriades snart derisrän af den välvilliga frun, som bad mig vara så god och stiga in i inre rummet. Jag lät ej säga mig detta två gånger, men blef liksom litet flat, då dörren stängdes till bakom mig. Jag behöfde ej se mig mycket omkring, förrän jag uti den gestalt, som satt sig på en stol, med ryggen emot mig, igenkände min sörjande flicka. Jag tilltalade henne med några vanliga helsningsord, men hon svarade ej, bevärdigade mig ej ens med en blick. Slutligen frågade jag: Hvem var din mor? Nu spratt hon till och såg på mig. Då hon igenkände mig, flammade en rodnad af harm på hennes kind och hon frågade häftigt: kan ej en flicka få vara i fred, ens på kyrkogården? Blygs ni icke att äfven ibland grafvarne gå och söka efter rof? (S. H.)