Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1852, sida 1

ninggatan utföre, öfver Norrbro, uppåt Stadssmedjegatan och in på Prestgatan. Arma barn! tänkte jag: huru har du kommit hit? Jag måste nu följa henne tätare i spåren, för att icke förlora henne ur sigte mellan gränderna. Som hon aldrig vände sig om och ej tycktes ge akt på någonting utom sig, kunde jag också obemärkt närma mig henne. Hastigt stadnar hon; ser uppåt, och söker läsa nummern öfver en port; antar en beslutsam hållning och går upp för ett par trappor. Jag följde; det var kolmörkt i trapporna. Jag hör en klocka ringa, straxt derpå en dörr öppnas och en grof qvinnoröst ropa: Jaså, du är hemma nu ändteligen. Hvem gaf dig lof att vara så länge borta? Du har varit och lipat öfver mor din, kan jag förstå. Vänta bara, jag skall lära dig annat. Härvid slogs dörren igen och jag hörde blott orediga ljud. Hastigt sprang jag uppför de återstående trappstegen och ringde häftigt på klockan till den nyss öppnade dörren. Hvem är det? frågade den samma otäcka rösten. Jag visste ej hvad jag skulle svara, men ringde igen. Hvem är det? Öppna får ni väl se! röt jag tillbaka.