Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1852, sida 1

ben nye franske kejsaren, hans skaplynne och planer. Vi hafva nyligen ur en tysk tidning återgifvit en artikel, hvari antyddes de faror, som hota freden i Europa, till sölje af franska armåns krigiska sinnesstämning och den nye kejsarens ställning till denna armk, som han har att tacka för sin upphöjelse. Denna fruktan för ett anfall af Frankrike existerar icke blott i Tyskland, utan är äfven temligen allmänt spridd i Belgien, Holland och England. Detta sistnämnda lands regering inser faran och tager sina mått och steg deremot, i det den sätter landets försvarsanstalter i ett bättre skick. Pluraliteten af nationen gillar dessa åtgärder, men det finnes dock ett icke så obetydligt parti, som icke vill tro på något krig och derför betraktar som onödigt bortkastade de medel, som användas för detta ändamål. För att skingra villorna i detta hänseende och bibringa publiken den insigt i förhållandena, som är nödig för att bedöma vidden af den hotande faran, har The Economist under ofvanstående rubrik en ledande artikel, hvilken vi funnit vara af så allmänt intresse, att vi ansett oss böra återgifva det hufvudsakligaste af dess innehåll. I första rummet — heter det i berörde artikel — är det snllt säkert, och börjar nu medgifvas äfven af hans bittraste fiender, att Louis Bonaparte icke är den enfaldige narr, för hvilken man så länge varit van att anse honom. De som bidrogo till hans återkallande till Frankrike och upphöjelse till presidentvärdigheten i den inbillningen, att en sådan inskränkt tok skulle blifva ett villigt redskap i deras händer, funno snart att de högligen missräknat sig. Det är visserligen sannt, att han icke är någon mäktig, rikt begåfvad ande med ett vidtomfattande förstånd, men hans själsförmögenheter äro af en högst egen och för hans syftemål särdeles väl afpassad beskaffenhet. Talanger har han inga, som höja honom öfver mängden af vanliga menniskor, men deremot besitter han en ihärdighet, en förställningsförmåga och en oböjlighet i viljan, som äro ovanliga. Han är ett märkvärdigt och i hög grad lärorikt exempel derpå, att stora ting kunna utföras af en person med ganska medelmåttigt förstånd, när detta förstånd koncentreras på ett enda mål och är förenadt med en orubblig och djerf beslutsamhet. Dessutom utmärka sig hans själsgåfvor, ehuru de hvarken äro mångsidiga eller omfattande, för mycken kraft. Han är af naturen snedig, sluten och ogenomskådlig. Han besitter den oskattbara förmågan att kunna tiga. Han har äfven iakttagit mycket. Han har studerat politiken i Schweiz, Amerika och England. Han har egnat hela sin själ åt detta enda ämne. Han är äfven en djup tänkare. Han grubblar mycket, hvilket få fransmän göra. Under de 6 år, som han satt i fångenskap på Ham, har han, genom inre betraktelser, bragt till mognad och stärkt de egenskaper naturen sörlanat honom. Hau skrifver väl och talar