Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1852, sida 1

donna-, icke heller ett Magdalena-hufvud, men något midt emellan båda. Det agde ej den rena, jungfruliga glans och den strålande blick, som jag tänker mig hos Madonnan; icke heller Magdalenas djupa lidande af botgörelse och ånger; det var, som sagdt är, något midtemellan, ett uttryck af lidande, men förklaradt genom ett skimmer utaf själsrenhet, själshöghet, undergifvenhet och förtröstan. Det var elairobscur i detta ansigte, både i yttre oeh inre mening. Hemkommen till Stockholm hade jag flera gånger sökt utföra mitt utkast fullständigare, men det hade aldrig lyckats mig att få det såsom jag ville ha det. Esquissen fick slutligen hänga ibland andra taslor uti min atelier, och jag tänkte snart icke synnerligen derpå. Jag sick trösta mig öfver, att jag ej kunde måla några helgonhufvuden, såsom jag ett ögonblick hoppats, och fortsatte åter med mina landskap och små skizzer ur naturen. Visserligen målade jag äfven den der gruppen, modren med barnen; men det blef en tiggarfamilj och ingen madonna. (S. H.) FfFkorts.)