Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 december 1852, sida 1

och de bekymmer, som i så många gestalter framstå för den fattige, dels ock att genom beredande af arbetsförtjenst åt mödrar med små barn, sjukliga slickor eller orkeslösa gummor söka i någon mån hindra hungrens inträde i deras boningar. Mången torde anse detta uttryck öfverdrifvet; men de, som några Fredagar varit närvarande i arbetsinrättningen, hafva haft tillfälle att se så mycken uselhet och elände, att äfven den kallaste deraf måste röras till medlidande. Arbetssökande ditströmma från alla hål; äfven sjuka, ofärdiga qvinnor släpa sig långa vägar för att ej gå miste om det arbete, som der ehuru i ringare mån kan lemnas. Då erfarenheten nu ådagalagt att för hvarje vecka nya arbetssökande inställa sig, bedjande, ofta under tårar, om någon sysselsättning, men att tyvärr sådan icke kan lemnas åt alla, torde den förevändning, hvilken åtskilliga föreburit såsom skäl för deras vägran att i sällskapet inträda, nemligen, att intet nyttigt dermed uträttas, vara mer än till fullo vederlagd. För den, som vill arbeta och sträfva, måste det vara mycket härdt att ohulpen bortsändas, men det är sannerligen nästan lika smärtande för dem, som tvingas till att utöfva en sådan hårdhet. Sällskapet, som ännu är så att säga i sin första början, kan naturligtvis ej hjelpa alla. Antalet af dem, som genom sällskapet erhålla arbete, har nu stigit till omkring 100 personer, hvilka öfverhufvudtaget förtjena hvar och en 36 sk. å 1 rdr i veckan. Detta är visst ej mycket, men det är ändå för enkorna eller de hustrur, hvilkas männer icke kunna eller, såsom ej sällan är händelsen, ej vilja sörja för de sina, ett bidrag till eget eller barnens underhåll åtminstone för några dagar. Önskligt vore att kunna göra mera och framtiden skall kanhända skänka sällskapet denna tillfredsställelse i den mån, som stadens lyckligare lottade hustrur och mödrar åt inrättningen skänka ett allmännare och verksammare deltagande, och man måste härvid fästa en desto mera grundad förhoppning, som hvar och en lätt inser, att den skärf, som man tillåter den fattige vinna genom eget arbete, alltid är värderikare både för gifvaren och emottagaren än den, som tiggandet förskaffar, äfvensom att den förra jemväl i längden är mera välsignelserik. I anseende till den ökade mängden af arbetssökande har direktionen fattat det beslut, att arbetsinrättningen skulle tillstängas under Juli och Augusti månader, emedan man ansåg att de fattiga då kunde bättre draga sig fram än under den kallare årstiden, och att deremot arbetsförtjensten under denna i stället borde ökas. Till denna anordning var dessutom ett annat skäl, det nemligen, att föreståndarinnan vid arbetsinrättningen behöfde någon hvila under sommaren ifrån den ansträngande och ansvarsfulla befattning hon med så mycken samvetsgrannhet och nit sköter. Hon är isanning en omistlig person och sällskapet bör icke se på en och annan uppoffring för att lätta hennes möda och söka bibehålla henne vid arbetsinrättningen. Föreståndarinnans lön är 400 rdr, hvaraf dock 300 afgå till hyra; hon har nu trenne glada rum; de tvenne små hon förut bebodde voro otillräckliga såväl om Fredagarne när arbetet utlemnades, som de andra dagarna, ty det ena rummet var nästan uppfylldt af färdigsydda saker. Under årets lopp hafva följande saker blifvit vid inrättningen förfsärdigade: blouser 137, byxor 105 par, skjortor 230, lintyg 270, klädningar 92, kjortlar 51, förkläden 32, nattkappor 30, lakan 12 par, kuddar 6, säckar 300, diverse ulloch bomullsväf I, 150 alnar, ullgarn 301 56., blångarn 462 47, bomullsstrumpor 238 par, ullstrumpor 178 par, klutmattor 96 alnar, linnetråd 1 1Vh. Vid års-sammankomsten i December förlidet år utdelades 400 rdr rgs ät 26 mödrar med tillsammans 102 barn, och kläder till ett värde af 93 rdr 38 sk. Under året influtna gåfvor: af fru konsulinnan Röhss 15 rdr, af assemblee-direktionen 135 rdr 24 sk., af major Bark 2 säckar klädeslister, af distrikt-chefen Karström inkomstoch utgiftsböcker: Sällskapets ledamöter hafva ökats under detta år med 30 nya och uppgår nu antalet till 234, hvaraf dock endast 215 betala årsafgifter, de öfriga hafva genom större bidrag för en gång blifvit ständiga medlemmar. Med döden afgångna äro 3, bortflyttade 2. a —