Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 december 1852, sida 1

samtal. Utkommen derifrån, vandrade han gata upp och gata ned, med en stor pappersrulla under armen. Han tycktes obeslutsam hvart han skulle styra sin kosa; ändtligen bar det af till Lenning. Denne hade nyss gått ut, för att taga sin vanliga förmiddagspromenad, men Borg, hvilken var så godt som hemma i huset, gick in, satte sig vid ett bord och började att genomögna de medförda papperen, hvilka utgjordes af bref. räkningar och smärre annotationer. Fördjupad i läsningen häraf, märkte han icke, att dörren sakta öppnades, och att steg närmade sig på den mjuka yllemattan, och således icke eller att någon annan fanns i rummet än han, förrän utropet: Herre Jesus, Borg! hvad är detta? väckte honom ur hans tankfullhet. Sakta hade Lenning inträdt genom dörren i afsigt att skämta med sin tankspridda vän; lika sakta hade han närmat sig honom, sett öfver hans axel — och hvad såg han? En väl bekant, högt älskad och länge saknad stil. Förvåning, hopp och fruktan betogo honom nästan målet. Angsligt skyndade Borg att leda honom till soffan; det. dröjde länge innan han vågade svara på vännens enträgna frågor, slutligen yttrade han: — Var lugn, min gamle vän! och jag skall berätta allt hvad jag vet. (Forts.) RAAAA EE——