Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 december 1852, sida 1

Litteratur. Svea. Folkkalender för 1853. Nionde år gången. Med bidrag af Onkel Adam etc. Stock holm, A. Bonnier. 1: 8 bko. Svea har nu börjat blifva en gammal god känd firma, som alltid skall bibehålla sin kre dit, så länge dess soliditet skyddas och förko! ras. Att hafva upplefvat nio årgångar, och än dock ej röja spår till aftyning, vill i vårt lan ej säga litet, hvarest dylika kalendrar, tidskrif ten eller andra arbeten ofta uppträda met framgång och skänka sin förläggare god be hållning, men då också af honom genast blifv, så vanvårdade, att de ej längre kunna bär: sig. Man uppoffrar framtiden för ögonblicket för att skörda det sednares större, hastig: vinst, förlorar man en säker och varaktig inkoms för långa tider. — Förläggaren af Svea ha ännu ej inträdt på denna bana. — Svea är åt minstone lika bra som förut, äfven om någrstörre framsteg ej kunna observeras. — Lik: som föregående år, har Svea äfven nu såsom sin piece de resistance, en berättelse af Onke Adam. Det är väl ock Onkel Adams s. k genremålningar, Familjen i Gåsgränden m. sl. hvilka Svea ifrån början har mycket haft at tacka för sin framgång. Den i år meddelade berättelsen, Sorgebarnet, går såsom de flesta af Onkel Adam ut på, att visa skillnaden mellan skenet och verkligheten, skillnaden emellan allt det myckna falska mynt, som präglas på bildning, sanning, lycka, och hvad som är äkta i denna väg. Nu såsom alltid målar O. A. skarpt, bjert och ofta träffande, men ock ofta ensidigt, kärnlösheten af det vackra skal, hvarmed de högre samhällsklasserna förstå att omgifva sig, och uppställer såsom motbilder den rika fond på verklig kärna, ädelhet och sanning, som finnes i djupet hos personer, hvilkas samhällsställning är ringa och föraktad. Berättelsen Sorgebarnet är en variation på detta thema, hvilken mången ej utan skäl skall kalla hård och orättvis, men som dock innehåller tillräckligt mycken sanning, för att kunna anses för en teckning af lifvet. Man har rätt att bestrida denna tecknings sanning, såvida förf. afsett att uttala ett allmänt omdöme öfver hela samhällsklasser; men såsom teckningar af spridda individer och enskilta förhållanden återgifva de verkligheten i sanna drag, ehuru utförda med satirens skarpuddiga penna. Sveas statistiska asdelning hade måhända, då man utgår ifrån åsigten af en solkkalender, kunnat vara något utförligare. Nu upptager den endast, utom Sveriges konungafamilj, ett kort register på Europas lefvande regenter, jemte statistiska notiser om Sverige och Norge, så