Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 december 1852, sida 1

gen tyckes förbise, att en samhällsutveckling aldrig går af sig sjelf liksom genom en blind naturkraft, utan att den oundgängligen kräfver menniskors personliga deltagande och verksamhet. Den till dygd upphöjda neutraliteten i sådana strider är också i sjelfva verket ingenting annat än sjelfviskhetens och maklighetens bemödande att urskulda sin liknöjdhet för allt som ej omedelbart rörer den egna fördelen. Denna så kallade neutralitet, denna sjelfviska liknöjdhet, har en icke ringa del i ansvaret för de revolutionära förirringar hvaröfver man i andra länder haft, mer eller mindre, skäl att klaga; och bär mera än alla oförnekliga revolutionära ytterligheter skulden för det ohejdade förtryck, som i slera af Europas skönaste länder nu söker sjettra all frihet och förtrampa all civilisation. Må hvarje redlig svensk, må alla vårt lands sanna reformvänner och frisinnade, tänkande medborgare besinna hvad deras frid i detta fall tillhörer och hvad mensklighetens och fåderneslandets sak af dem kräfver! Örebro i November 1852. C. R. Tersmeden. O. Hedengren. N. G. Dahlgren. J. G. Askengren. And. Eriksson. Annnnnnnn FF