Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 december 1852, sida 1

— Nå vål! Jag ser att jag ingen makt får med dig, det är således bäst att fortsara: — Alla underrättelser jag erhöll instämde deri, att mr. Allan lefde lyckligt med sin maka, hade med henne en son och försakade stora verldens nöjen för den husliga trefnaden. Så egoistisk är ofta menniskan, att medvetandet om andras lycka plågar dem; mig pinade dessa underrättelser på det högsta. Visserligen hade jag beslutat att icke störa freden inom en lycklig familj, men jag hade närt en hemlig och obestämd önskan att finna denna familj i split och oenighet, för att, som en medeltidsriddare, få anledning att skilja makan från en barbarisk man och sedan, till lön för min ridderlighet, hemföra henne såsom min maka. Fullföljande mitt beslut att ändå en gång se den älskade begaf jag mig alltså till granskapet af mr. Allans gods, hyrde ett rum hos skogvaktaren på godset och lät anmäla mig hos egendomsherren som en resande främling, hvilken önskade att några dagar få roa sig med jagt på hans egor. En timme efter budets afgång kom Sir Allan sjelf och bjöd mig upp till sin villa. Jag ursägtade mig dermed att jag ej vore så rustad att jag kunde visa mig för fruntimmer. Han sade då, att hans hustru vore på besök hos en sjuk slägting och icke skulle återkomma förrän följande dagen. Jag lofvade