Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1852, sida 1

ogjord, men der fick han från sin fader ett bref, som uppsköt hemresan ännu i fjorton dagar, under hvilka han måste göra en tur till Wermland. Här var icke att tänka på annat än lyda, ty han var sin fader fullkomligt undergifven. Ändtligen kom den efterlängtade dagen, då han åter skulle få köra in genom den gammalmodiga men ståtliga tullporten till sin födelsestad. Redan tuppen på kyrktornet, hvilken i sin gyllene rustning helsade honom ett tyst välkommen, uppfyllde hans själ med glädje; i hvarje liten gris, som han mötte, såg han bilden af en representant från den älskade, och föga fattades, att han börjat inleda ett samtal med dem, men språkförbistringen var alltför stor. Slutligen fick han sigte på en tvåbent vandrare, i hvilken han snart igenkände sin vän Borg. Genast hoppade han ned af reskärran och gick honom till mötes; men dennes egna, allvarsamma utseende kom honom att studsa; åter vaknade den gamla misstanken, och nästan med motvilja emottog han den till välkomsthelsning räckta handen. Icke en enda fråga kom öfver hans läppar ty han bäfvade för svaret. Så gingo de tigande till Edvards hem; det syntes tydligt att någonting låg äfven Wilhelm på hjertat. Vid porten tryckte den