Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1852, sida 1

Wilhelm ville god genius bortjagat en ond dämon. Han andades lättare, saknaden brände ej mera så tärande, och han beslöt att under sin resa så mycket som möjligt sysselsätta sina tankar med de affärer, dem han var uppdragen att uträtta. Hvarje vecka skref han till sin fader. Men han hade äfven en annan korrespondens. En barndomsvän, notarien Wilhelm Borg, utom fadren hans hjertas enda förtrogne, meddelade honom hvarje vecka, enligt aftal, underrättelser om Mary, hvilka dock för det mesta endast innehöllo de tvenne omständigheterna: att hon var frisk och att han ännu icke upptäckt någon rival till sin vän. Det var Wilhelm så mycket lättare, att iakttaga detta som han umgicks hos familjen Mac-Donald. Under en sådan jämn korrespondens förslöt halsannan månad; derefter uteblefvo Wilhelms bref helt och hållet, och genast slydde den goda genius, som hittills gåstat i Edvards bröst. Tusen föreställningar, tusen misstankar genomkorsade hans hjerna: Än var Mary sjuk, och icke oroa honom med denna underrättelse; än hade han någon farlig rival och till råga på olyckan började han misstän ka sin egen vän. Så kastades han dag och natt emellan tvifvel och hopp. Tiden tillstun dade nu, att han skulle begifva sig på hem vägen; endast: i Jönköping hade ban en afsa