Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 december 1852, sida 3

Styckegods. Modehbulletin fran Paris. (Den 20 Nov. 1852). I afseende på fruntimmersplaggens snitt, är nu det modernaste och äfven det vackraste ett icke alltför långt lif, slätt, med snibb framoch baktill. Klädningarne göras vidt urringade och med långa, tätt åtsitlande ärmar; kjolen är temligen vid, lång, baktill något släpande, mer och mindre garnerad samt försedd med veck, snörmakeri-arbeten och band. Prydnader af band äro isynnerhet en vogue, och man slösar dermed på alla slags plagg. Detta för societeten; ute nyttjas mest hädningar med släta, höga lif och skört. Den s. k. Sorticn, som man begagnar att kasta öfver sig vid utgåendet från spektaklet eller konserter, — och hvarom vi redan förra gången nämnt, — består af en stor, rund krage af atlas, till färgen hvit eller rosa, vadderad och vackert stickad. Ar Sortieen af hvit atlas, så är den vanligen fodrad med rosa, och tvärtom. Med detta plagg drifves den högsta lyx; praktfulla atlasband hålla ihop den vid halsen, och på somliga anbringas framtill utmärkt vackra bandrosor ända ner; äfven tjocka snodder med eleganta tofsar begagnas att tillsluta dem; men det elegantaste och modernaste af allt, är att fästa ihop dem med en stor broche, af ciceleradt guld. Det förstås af sig.sjelft, ätt man, då det är mycket stark köld, kastar en kappa öfver Sortien, när man går ut från theatern. I allmänhet är lyxen i Paris alltjemt i stigande, och man ser de rikaste tyger, besatta med de vackraste spetsar och blonder. Då nyligen Moses gafs på Stora Operan, var anblicken af de elegant utstyrda damerna i loge-raderna, snart sagdt, sagolik. Våra modister och klädsömmerskor lemna sin fantasi fria tyglar och uppfinna och uppdikta, — man kan med skäl säga, allt hvad tygen hålla. — allt är så skönt och så smakfullt. AAAi