Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 december 1852, sida 3

rummet, af samma anledning som Häradshöfding Brusewitz, och iakttog der detsamma, som denne, i afseende på Banks gång och tal, förutom att vittnet ej var så till hands, att vittnet såg, när Bank lärer raglat ute på garden. Vittnet fann intet ovanligt med Bank, mera än att han var så högeligen uppretad; men om detta kom af dryckenskap eller förtrytelse öfver arresteringen förklarade vittnet sig ej kunna afgöra. Så väl detta vittne, som vittnet Brusewitz hade gjort föreställningar hos Commissarien Wickstrand, huruvida ej Bank kunde blifva lösgifven; men då de icke kunde bejaka Wickstrands fråga, huruvida de ville taga vård om Bank, hade Wickstrand sagt sig ej kunna bifalla deras välvilja, isynnerhet som Wickstrand ansett gifvet, att den sinnesrörelse af vrede öfver häktningen, hvari Bank befunnits, blott, såsom vanligt vore, för stunden undertryckt ruset, men att detta, då Bank blefve lugn igen, skulle ånyo framträda och kunde föra Bank i faror, som Polisen ålåge skydda honom för. 6:0. Förre Polisuppsyningsmunnen Uppström: att han varit inne på Lindbergs värdshus i Norliden, då Bank gått derifrån ifrågavarande afton kl. straxt efter 7, och att Bank då varit af starka drycker öfverlastad till den grad, att han, när han skolat gå, raglat och sannolikt fallit omkull vid dörren, om han ej fått tag uti densamma. Vittnesmålen upprepades och vidkändes. På grund af Kongl. Förordningen den 16 November 1841 pröfvade Poliskammaren, som vid vittnesmålens sammanställning fann angifvelsen lagligen styrkt, rättvist fälla svaranden Bank att för fylleri, veterligen andra resan, böta 3 R:dr 16 sk. eller i brist af böter undergå fyra dagars fängelse vid vatten och bröd. In fidem, J. E. Lang. Vi bedja läsaren med detta utdrag ur protokollet jemföra den korta berättelse vi lemnat om samma tilldragelse, och sjelfva afgöra huruvida vår framställning varit origtig.