uttaga en man, som sedan skepparen genast måste gifva sin hyra. Härigenom lockades kossardimatroserna öfver till örlogsmännen. Hädanefter skulle den matros, som gick öfver till en örlogsman, icke erhålla sin hyra förr än hans kamrater, som quarstannade. Vidare skulle den bergarelön, som örlogsmän nu uppbära af de handelsfartyg de bergat, upphöra. Äfven skulle handelsfartygen befrias från den förpligtelsen att afstå sina ankarplatser åt örlogsmännen. Ytterligare skulle de nuvarande inskränkningarne i afseende på handelsfartygens bemanning afhjelpas genom en omfattande nu under öfvervägande varande åtgärd, hvilken äfven åsyftade en reform i krigsflottans bemanning. Hr Disraeli tillkännagaf, att han ämnade upphäfva det nuvarande förvända, förderfliga systemet inom slottan att afmönstra matrosen och måhända för alltid förlora hans tjenster, så snart han blifvit förtrolig med sitt fartyg, sina officerare och sina pligter. Slutligen lofvades, att besvären öfver den höga stämpelafgiften för assuranspoliser, chartepartier o. s. v. äfvenledes i en icke långt aflägsen framtid skulle blifva afhulpna. — Plantageägarne begära för mycket; för det första att man icke vidare skall nedsätta tullen på främmande socker, under det man likväl sänkte tullen å det brittiska kolonialsockret. Men härpå kunde icke ministeren inlåta sig. Resultaterna af sockerinförseln visa, att införseln från de brittiska kolonierna tilltagit 125 mill. 4., medan införseln af främmande socker aftagit 600 mill. (d. Han har genom detta sifferförhållande kommit till en helt annan åsigt än han förr hade om denna vigtiga sak. Vidare fordra plantageägarne statens borgen för lån till befrämjande af invandringar och af förbättringar i jordens odling. Men icke eller härpå kunde ministeren inlåta sig. De fordra äfven, att det tillåtes att använda s. k. molass i bryggerierna, jemte nedsättning af tullen å rum till lika belopp med accisafgiften å brittiska spirituosa. Detta vore rent financiella åtgärder, som man senare finge taga i öfvervägande. Den enda grundade begäran, som de under närvarande omständigheter kunde sägas hafva, är rättigheten att rafsinera socker i London lika så vl för inlandsk förbrukning som till ufförsel. Denna rättighet föreslogs det äfven att inrymma dem. — Slutligen upptogs till pröfning jordbrukarnes fordringar, hvilkas styrka hr Disraeli antog hafva betydligt förminskats genom landets förändrade förhållanden. Deras klagomål bestå isynnerhet deri, att de draga skatter, hvilka visserligen anses som lokala, men i sjelfva verket utgå till det allmännas gagn och båtnad. Dit höra de till ett belopp af cirka 600,000 uppgående. grefskapsskatterna (3 d. på hvarje af den skattskyldiga fasta förmögenheten), hvilka dock enligt hans tanke måste bibehållas. Likalitet kunde han föreslå en ändring i afseende på fattigskattens utgörande, hvilken dock sedan 1846 minskats från 6,180,000 till 4,982,000 E. Den enda åtgärd han föreslog till omedelbar båtnad för jordbruket var en förbättrad förvaltning af utgifterna till landsvägarnes underhåll. Efter att på detta sätt hafva affärdat de 3 lidande intressena, sjöfarten, kolonierna och jordbruket, kom han till förbrukarnes stora intresse, hvilket är mer och mindre sammanblandadt med de 3 förra. Till förmån för förbrukarne föreslog alltså skattkammarkansleren maltoch humleskattens nedsättning till dess nuvarande halfva belopp. Denna nedsättning skulle taga sin början d. 1 Oktober 1853. Såsom en nödvändig paralell till denna åtgärd föreslog hr Disraeli att nedsätta thtullen från 2 sh. 21 d. till 1 sh. pr 64, hvilken minskning kommer att ske successift under en tidrymd af 6 år, emedan fördelen, på grund af produktionens och handelns natur, eljest skulle inskränka sig till odlaren och köpmannen och först om några år komma förbrukaren till godo. Genom alla de föreslagna tulloch skattelindringarne uppstode för statskassan en årlig förlust af 3 å 4 millioner, för hvars betäckande nödige hjelpmedel måste utfinnas. I detta hänseende höll han sig först till inkomstskatten, som han ville hafva icke allenast utsträckt till Irland, utan äfven så allmänt som möjligt tilllämpad i England och Skottland. Till Irlands fortfarande befrielse från denna skatt vore så mycket mindre skäl, som dess ställning alltjemnt förbättras, hvilket inhemtas bland annat deraf, att fattigskatten derstädes sedan 1850 don am nåora år vfforlioarok filläkas med di