kan, men icke beundran, löje och icke vördnad. De båda kejsarne Napoleon III och Soulouque l:ste hafva bringat den monarkiska grannlåten i stor misskredit, så mycket sarligare för institutionen, som motbilderna af den vördnadsbjudande republikanska enkelheten och flärdlösheten icke äro fjerran. Så snart Frankrike har antagit kejsardömet, med hvilka intriger det än må vara genomdrifvet, må det tills vidare behålla det — den tid torde dock väl komma, då man med ånger och grämelse tänker på hvad man derför uppoffrat.