Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1852, sida 2

drade lyckligtvis Hjalmar att vidare trassla in sig i sin kompliment. Han märkte genast sitt misstag och smög sig slat undan bland de öfriga gåsterna. För att så några upplysningar om fåstmannen, vände han sig till en ung man i sållskapet, den han visste, hade hela stadens krönika på sina fem fingrar. — Hvad är det för en den der Jackson? . jag har aldrig sett honom förr... hvem är hans far? — Jo — upplyste den tjenstvilliga unga mannen genast. — Jackson Compagnie ... har mycket väl uppfostrade barn... gör goda affärer på Hamburg . . . hans hustru ett alltför älskvärdt fruntimmer har mycken soliditet, står i de vidsträcktaste förbindelser. och härmed skyndade den unga mannen bort, för att tillhandagå andra af sällskapet med lika upplysande upplysningar. Hjalmar stod qvar, tyst och nedslagen, med ansigtet uppmärksamt vändt mot en tafla — hvilken han icke betraktade. En hand föll lätt på hans skuldra. Han vände sig hastigt om. Det var Clementine, ål, stod framför honom. för , — Hvarför så sorgs — Åh, jag borde väl. AW då — C6