Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 december 1852, sida 1

Nå väl, efter så många stormodiga förhoppningar efter så många felslagna försök, återstår således som sista resursen — kameralen. Denna kameral är dock icke så alldeles Tätt, som ni kanske tror. Det heter ganska riktigt i en studentvisa: äAf allt det onda i verlden bor, som plär studenten genera, ett värre finns icke, som jag tror, än det att gå och tentera; dock bör man veta, af all examen det värsta blir dock och är tentamen till kameraln. Först har man att visa prof på sin skicklighet i modersmålet. krian behöfver ej precist vara något mästerstycke, någon prisskrift. Det fordras blott en smula sundt förnuft och en noggrann rättstafning. Dessa fordringar tyckas då vara skäligen modesta. Sedan har man att gripa sig an med grundlagarne, med dess släp af momenter och paraleller, och lära känna dessa små paragrafer, så ofta kring gångna, toppridna och omtvistade, men på hvilka dock ett helt rikes väl eller ve beror. Det är här vid lag nog, om man nödtorftligen känner till, att Sverige är en konstitutionell monarki (något hvarom man ibland behöfver påminnas, för att veta det) ... att konungen, gudnås så visst, al