Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 december 1852, sida 1

Korrespondenver från Paris. Bland de många korrespondens-artiklar ifrån Paris, som meddelas i olika tidningar, med de mest olika omdömen om de politiska händelser, som der nu pågå, torde följande i ÖresundsPosten införda enskilda korrespondens äga ett visst intresse såväl för de nyheter den meddelar, som för det pikanta framställningssättet: Den 24 November. — — — Valkomedien, heter det, för kejsardömet är då förbi och med polisens bistånd har le petit bonhomme krafsat sig upp på onkelns thron, kallande sig hädanefter Napoleon den 3:dje, Empereur de la France. Det är förunderliga, tider och tillstånd, hvari man här lefver. Ånnu har jag ej sedan min hitkomst hört en enda fransman uttala sg gynnsamt om denna personlighet, nästan alla äro enige derom att han är, rentut sagdt, en kältring, — och likväl väljer man honom med en kolossal majoritet af röster till kejsare! . . . Vi komma säkerligen att ännu upplefva många underbara ting i Frankrikes historia och deribland, efter min öfvertygelse, bestämdt att — Henri V ännu en gång kommer tillbaka på thronen. Hans parti är mycket mägtigt, och såframt en verkligt fri omröstning här vore möjlig, kunde det endast bli fråga om antingen han eller republiken skulle erhålla de flesta rösterna (1). Det nuvarande tillståndet är för alla förbundet med en viss obehaglig känsla; det är fransmännen till mods ungefär som om deras land vore ockuperadt af en främmande magt, dervid de funne sig så illa nödsakade att åtlyda en påtvingad styrelse, den endast fruktan för hämnd och fruktan för krig förmår dem till att understödja. I Söndags (den 21) passerade jag bulevarden och flera gator, der valen egde rum. Man kunde knappt gå 10 steg utan att en voteringssedel med ja blef stucken en i handen. Voteringssedlar med nej funnos icke tryckta, utan hvem som ville rösta nej, var tvungen att skrifva det på ett stycke papper, som då var lålt igenkänligt när det nedlades i urnan under det den voterandes namn på samma gång utropades och utan tvifvel betecknades i protokollet med ett svart kors. Detta är hvad Napoleon kallar hemlig omröstning och voteringens frihet! De otaliga utländningar och andra i voteringen icke deltagande personer, hvilka spatserade på bulevarden, fingo alla dylika ja-sedlar stuckna i handen på sig, men kastade dem genast från sig, så att det ordentligt var som om det hade snöat officiella röstsedlar öfver gatorna i den delen af staden. I Måndags röstades i den stadsdel, der vi bo, och hvars innevånare till största delen består af studenter och arbetare. Öfverallt såg man arbetsfolk i bluser, mer och mindre druckna — naturligtvis på offentlig räkning, — draga kring gatorna under ropet Vive la France! o. d. Hvar och en af dessa hamnbusar lär ha fått 90 sous för sitt ja. På valställena, dit de 2. 1. 11-: . 2