Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1852, sida 1

Jag är hennes enda slägting och äger här en förmyndares rätt, och jag vill handla derefter. Offentligt har jag anklagat er, offentligt vill jag återtaga denna anklagelse och offentligt begär jag att få förena edra händer. — Men Henry, bästa Henry, lyssna till mig, sade Eleonor ifrigt, betänk: Min stackars fader har så godt som nyss blifvit mördad; jag känner ju knappt sir Reginald; det är en alltför hastig förbindelse — den skulle synas besynnerlig, ja onaturlig vid ett sådant tillfälle. — Min bästa kusin, fortfor den unga mannen i en ytterst högtidlig och orolig ton, vill du, på ditt samvete, svara mig på en fråga? Jag bönfaller, jag besvär dig derom; jag ber dig, kom ihåg hvad jag lidit och var ädelmomot mig. — Hvadhellst du frågar, skall jag besvara, sade han älskvärda kusin, högst upprörd. — Alskar du sir Reginald? frågade han allvarsamt. Fribytaren drog sig hastigt tillbaka, för att icke höra svaret. — Stanna qvar, sir Reginald; kom hit. J ären mig båda skyldiga den godheten att låta mig få min vilja fram. Svara mig nu, Eleonor! — Ja! sade hon i en ton, så låg, att detta ja knappt nådde till Henry Postans öron, men