Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 december 1852, sida 1

— Kapten vara en gammal råf. Inte lemna en enda dublon. Taga allt med sig. — Det går ingenting. Om vi komma i land, så skall du få din belåning. — Tack, massal — Nu måste vi hafva ut slupen, det blir svårt, men vi få såtta upp ett par block och begagna gångspelet. Allting för lifvet. Yinden hade nu betydligt astagit och blåste knappt en half storm; men Ensliga stjernan var fullkomligt ur sigte. Josh steg upp i stormårsen och sir Reginald i förmärsen, och fästade der tvenne starka block. Genom dessa tråddes tåg, hvilka derefter fastgjordes i den alldeles nya och vackra slupen, hvars surrningar borttogos, hvarefter de båda månnen gingo till gångspelet. För att likvål vara dubbelt såkra på ( sitt sista hopp, fåstades först en sånglina vid slupen; sedan började de att hissa. De hade visserligen sex eller åtta mans arbete, men de arbetade också för sina egna lif; och efter tjugo minuters ihårdigt arbete — stundom ville gångspelet icke löpa — hade de båten hissad ett godt stycke högre ån relingen, men den hångde på något afstånd från densamma, öfver däck. Detta var dock snart hjelpt. Några spiror lades i lutande riktning,