Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 december 1852, sida 1

Anmälan. Uppmuntrad af det vänliga bifall, som äfven det nu snart tilländalupna årets Nytt Kabinetts-Bibliothek af blandad Svensk och Utlåndsk Romanilitteraturs tillgodonjutit från den större allmänhetens sida, får undertecknad härmed äran anmäla bibliothekets fortsättande äfven till nästa år. Ärgången kommer att börja med en roman af undertecknad, under titel: Far och Son. Enär detta arbete är ämnadt att blifva en tendensroman, anser förf. sig böra upplysa om tendensens beskaffenhet. För några hundrade år tillbaka fann man på en af den gamla Riddarbolmskyrkans väggar följande inskrift: Sex hafva orsakerna varit, äro och skola blifva till olyckorna i Sverige: 1:o) Egennytta, 2:0) Hemligt hat, 3:o) Förakt för lagarne, 4:o) Likgiltighet för det allmänna bästa, 5:o) Obetänksam hyllning af det utländska, 6:o) Envis afund inbördes. Men en sjunde orsak har under sednare tider uppvuxit, som hotar landet med annu större olyckor, emedan den, såsom en tärande kräfta, angriper både vår moraliska och ekonomiska helsa, och denna sjunde orsak är bränvinet. Oaktadt det fördömes lika mycket af dem, som tillverka och förtära det, aftager hvarken tillverkningen eller förtärandet; och hvilka resultater hafva väl deraf följt? För att bedöma frågan i ekonomiskt afseende, är det nog att anmärka att den, äfven om den rigtat en och annan, likväl småningom gifvit en osäkerhet åt affärslifvet, som ställt det på hazardspelets ståndpunkt: skadligt för det allmänna, vådligt för den enskilde. Och vill man bedöma dess moraliska följder, fråga då den i fängsel smidde fången om orsaken till hans brottslighet? Fråga den i trasor klädde uslingen om skälet till hans armod? Fråga busmodren, hvarför eländet bosatt sig i hennes koja, och om orsaken till den upplösning, som äger rum inom äktenskapet? Fråga arbetaren, hvart arbetets välsignelse tager vägen? På deasa och tusende dylika frågor skall du blott erhålla ett enda svar. Alla opinioner öfverensstämma uti att fördöma orsaken till så mycket ondt. Ämnet — behandladt år ut och år in — kan sägas uttömdt och dock är hydran ej förtrampad, utan manar fosterlandsvännen till oupphörligt ny strid; och i frågans närvarande ställning synes den äfven komma att till nästa riksmöte utgöra ett af de vigtigaste öfverläggningsämnena. Under dessa och ännu flere omständigheter, som det är öfverflödigt att här andraga, vill undertecknad försöka att i en fortgående romantisk skildring aflefvande