Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 december 1852, sida 1

fribytaren med korslaggda armar och betraktade solen, som var i sin nedgäng. Stormen hade förvandlat sig till en styf bris och allting förebådade en lycklig resa. — Låtom oss undersöka pumpsotet, sade han efler en stund. Mulatten bitrådde sin herre att måta vattnets djup. — Sex fot! ntropade sir Reginald allvarsamt. Vi hafva en tydlig varning, låtom oss icke förakta den. — Jag år beredd, min dyra Renigald. — Var då beredd på allt Eleonor, ropade den andre med håg och hotande röst; och var nu stark och snabb. Tag det der tåget och bind den skurkens hånder. Vid dessa ord lyfte sir Reginald en handspak och gaf med densamma mulatten ett så håftigt slag på hufvudet, att det skulle hafva dödat en man med svagare hufvudskål ån hans, stråckte honom sanslös på dåck och började att binda hans fötter. — Gode Gud, Reginald, hvad gör du? — Fråga mig icke, utan bind den skurkens händer. Han hade, efter allt utseende, i sinnet att mörda oss under sömnen och plundra oss; båttre atf förekomma ån förekommas. För närvarande kan jag icke förklara mig tydligare.