stjernan, lik en and flyta på vattnet, då önskade enhvar att befinna sig ombord Jpå det lilla beundransvårda fartyget. Svårigheten var dock att komma dtt. Det var tydligt att ingen båt kunde uthårda en sådan sjö, men sedan sir Reginald gifvit skonerten signal att hålla ned på brig ggen, började han öfvertänka något medel till råddning. I hans drag visade sig genast ett mildt leende, liksom framkalladt af något barndomsminne, och han bad manskapet att åt honom uppsöka ett smidigt men starkt trådstycke. Ett sådant blef snart funnet och förvandladt till en båge. Inom få minuter voro några plumpa pilar tillverkade af timmermannen. Sir Reginald fåstade sjelf en blyspets på en af dem, samt en liten linnelapp i stället för sjäder. Vid denna pil fastknöts sedan ett långt stycke segelgarn, hvars andra ånda fastgjordes vid ett långt och groft kabeltåg. Inom kort var Ensliga stjernan, liksom styrd af sin befålhafvare, helt nåra briggens akter. Sir Reginald spånde sin båge och sköt af, och pilen föll, efter några svångningar i luften, rakt ned på Ensliga stjernans dåck, samt upptogs af några bland manskapet. En hastig rörelse af skonertens ror bragte den ånnu nårmare briggen, och innan den vråkande sjön Kunde, äter skilja dem, var kabeln fast