Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1852, sida 1

c— ————— de ofantliga vägorna kastades himmelshögt, Briggen gick för ett bottenrefvadt märssegel men emedan hon var ett godt sartyg, så lydde hon roret vål, dock ännu villigare, sedan ett storm-stagsegel blifvit tillsatt. Kaptenen och hela besåttningen voro hågst uppmårksamma på sina rigtiga skyldigheter. Två man stodo vid ratten, och några voro uppe på utkik för land eller brånnigar; men vinden hade blifvit så kontrår efter stiltjen, och de hade drifvit från i stållet för till landet, så att detta försigtighetsmått knappt var nödvändigt. Scenen var verkligen sublim. Vägorna hade under nattens lopp. blifvit höga som berg och bildade en stark motsats till den föregående nattens lugna hafsyta. Himlen, som då, strålande af oräkneliga stjernor, liknat ett ofantligt hvalf i den omåtliga rymden, tycktes nu vara nedpressad och hångde lik ett bårtåcke öfver hela skapelsen. Ögat, vandt att skåda en gränslös horizont, kunde nu omöjligen se mera ån hundra alnar omkring sig. En tåt mist, blandad med ett duggregn, gjorde Royal Charleys belägenhet oåndligt mera osäker, ån den eljest skulle hafva varit. Kaptenen nickade tyst till sina två passa