Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1852, sida 1

Långt ifrån Skandinavien. I Charleston. (Forts. fr. N:o 276.) Cokelow, en liten rask pojke på 11 år som snarare liknade en indian ån en mulatt för hvilket senare auktionsförrättaren utga honom, blef nu uppstålld. Han garanterades felfri i lekamligt hänseende, var en god upppassare och van vid klimatet i de sydligare staterna. Den stackars lille Cokelow! Antingen det nu var af fruktan, eller, ung, som han var, han kånde den tunga, hjelplösa stållning, hvari han befann sig — nog af, han gråt så bitterligen. Han blef såld för 240 dollars. .. Några dagar derefter såg jag honom sitta på trappan utanför en tåck villa i nårheten af Charleston. Han hade en stor smörgås i handen och vid sidan af honom stöd en papegojebur, hvars vackra invånare han då och då gaf några smulor af sin mat. Han såg helt glad och förnöjd ut; han hade fått en god och älskvärd herrskarinna och den lille Cokelow befann sig således förtråffligt. Nästa nummervar en groflemmad karl vid namn -George Washington;(hvilken blodig ironi låg icke i detta nämn!) han var 26 år gammal, och, som auktionsförråttaren sade, af ett godt lynne, en förtråfflig barberare och fri för alla de laster och sjukdomar, lagen omtalar — hvilka dessa voro, fick man dock icke veta. Hans såldes endast derföre, att hans egarinna blifvit gift... Buden gjordes emellertid numera trögt, och i samma mån som likgiltigheten tilltog hos de tills tådesvarande, blef den rödhärige auktionsförrättaren alltmera otålig och grålig. Han var alldeles icke vidare delikat i de uttryck, han begagnade, i det han vånde sig till ätskilliga af de grupper, som stodo omkring rummet, och slutligen utbröt han: -nå, antingen har ni ingen lust att köpa, eller också åren J intet annat ån några fördömda dagdrifvare, men har ni intet annat att göra, ån att stå hår och glo på mig, så har jag det., Med dessa ord vinkade han åt sin kontorsbetjent, steg ner från förhöjningen och lemnade rummet. På det såttet var det slut med auktionen för den dagen. George Washington såldes för 1000 dollars. För mina Skandinaviska landsmån behåfver såkerligen denna skildring inga kommentarier. Så som jag förr anmärkt i dessa skizzer, så sammantråffar man nåstan öfverallt med skandinaver, der man tumlar om i de Föårenta Staterna. Till och med ombord på den skonert, med hvilken jag ankom från Philadelphia, tråffade jag en svensk, som gick under namnet Smith, men hvars råtta namn var Nordström, barnfödd i Carlshamn och nu redan Öfver 30 år i Förenta Staterna. Han var förste matros ombord, och kaptenen berömde honom mycket och sade, att han icke skulle draga i betånkande att antaga honom till styrman, om han blott egde något flere theoretiska kunskaper. Jag talade ofta med Nordström, som dock icke helt och hållet zlömt sitt svenska språk; han var en munter, sodlynt man på 45 år och hade naturligtvis sina unga år deserterat från det skepp, med