Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1852, sida 1

———— — ne och karakter hade en förfärlig föråndring intrådt. All hans lugna och godlynta glådtighet var borta, och åfven den ouppmärksammaste betraktare mäste inse, att han tårdes icke endast af en djup sorg, utan äfven af nägot slags samvetsagg. För slera dagar sedan hade han afbrutit allt umgänge med sin kusin, och de blickar han kastade på sir Reginald uttryckte antingen hot eller fasa. Ingen tilltalade honom, och då resan nalkades sitt slut, undveks han af alla; ty samma rysliga misstanke hystes af alla. VI Stormen. Andra morgonen efter sammantråffandet med Ensliga stjernan, kom sir Reginald mycket tidigt upp på dåck, uppvåckt af fartygets håftiga krångning. Han fann Eleonor före sig uppe, ty åfven hon hade blifvit våckt af den nya och ovanliga rörelsen. Himlen var mörk och dyster, vinden hade under natten tilltagit i styrka, och det blåste nu en half storm; skyarnes mörka fårg och det vråkande hafvet hotade med en fullkomlig orkan, stänket af