Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1852, sida 1

i ert väld, men icke desto mindre anklagar jag er såsom min onkels mördare. En hvar hår på fartyget, svarade sir Reginald kallt och lugnt, år fri, och fastån jag gifvit mitt folk order att hålla sig i samma farvatten som vi, så går jag åndå med er; och om ni så vill, så kan ni anklaga mig inför guvernören på Jamaica. Fribytare år jag visserligen, men derför icke blodtörstig. Jag sörer krig endast mot Spaniorerna, undantagande om jag tråffar ett af Carl Stuarts fartyg, ty då undviker jag icke en strid. Anklaga icke mig, unge man, tillade han i en högtidlig och allvarsam ton; blicka hellre in i ert eget hjerta och se om det år obefläckadt. — Jag — jag anklagad! — Mera sade han icke, utan skyndade till motsatta sidan af fartyget samt återtog sin dystra tystnad och sin promenad utåt dåcket. — Båt långsides, sir! sade mannen vid gångbordet. Sir Reginald gaf genast officern i slupen tecken att komma ensam ombord, en order som ögonblickligen åtlyddes. Williams var en hårdad sjöman af omkring femtio års ålder, i en elegant uniform samt med ett redbart och aktningsvårdt utseende, som man sållan tråffar på kustbrådernas fartyg. Men