Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1852, sida 1

—a — tatet har alltid blifvit detsamma: en hastis stegring har alldrig kunnat bibehålla sig länge och varuvärdena hafva hastigt återförts till en medelmåttig ståndpunkt. Ensamt guld göra icke varor dyrare, och har åfven i detta fall icke gjort det. Hade under senare tider omkring 10 millioner mindre cirkulerat i Europa, så skulle samma resultat hafva uppkommit, om alla de andre elementer, hvilka vi uppråknat, åfven varit desamma, och framför allt financielt förtroende och såkerhet hos detta lands talrika och stora bank-institutioner. Äfven under föregående epoker nedtrycktes understundom, utan Californiskt guld, penningevårdet på våra marknader till en mycket låg råntefot, ofta nåstan så låg som för nårvarande, och de derpå följande kommerciella tilldragelserna, nemligen extravaganser, vilda spekulationer och, såsom följd, förluster samt kriser, hafva alltid varit sig lika. Guld år arbetets produkt och lån, i likbet med andra föremål, som frambringas genom tidens användande och menskliga verk samheten. Men af guld (och silfver) konsumeras endast litet; den mer ån åfvervågande qvantiteten tjenar, sedan den såsom produkt eller vexel-valuta kommit från produktionslånderna till Europa, såsom penningevaluta (cirkulerande medium) i olika former och finner sin våg tid efter annan till de lånder, hvarest den kan anvåndas för samma åndamål, som i Europa, men fördelaktigare. Guld och silfver börja att mera fördelas, ån hitintills varit fallet. Utförseln hårifrån till andra verldsdelar har senast varit ganska betydlig, synnerligast till Ostindien, hvarest det erbjuder en såkrare remiss för inköpet af produkter och för alla industriella entreprisers expansion. Straxt efter den Europeiska penningkrisen 1847 kom mycket silfver från Indien till Europa; — det synes nu återgå dit i massa, och kommer der att medföra samma effekt, som i Europa åren 1849 till 1852, nemligen såkerhet till bankarne och penninge-institutionerne, lågre räntefot samt underlåttande för odlingen af produkter o. s. v. Det kan icke fela, att samma verkan skall framkallas i andra transmarinska lånder, dit -bullionkommer att vandra och en stor produktion af naturalster skall inom få år blifva en följd, — således billighet och icke fördyrande af nåmnde produkter i Europa. Men kan icke gifva rum får den tanke, att icke med starkt förökad befolkning, intelligens och större penningeresurser, kulturen af produkter i förenämnde tropiska lånder inom få års förlopp skulle blifva mycket större, ån den hitintills kända konsumtion i Europa och andra lånder, hvarest de icke odlas, erfordrat. Vi nåmna till exempel Brasilien, hvarest för trettio år sedan endast ett par hundra tusen säckar kaffe producera des, och nu, med en ringa folktillåkning, och inget Kaliforniskt guld, redan måhånda mer ån 2 millioner såckar skördas. Bomull vid Missisippis strånder m. fl., silke, metaller, — ja t. o. m. guld och silfver utvisa samma resultater, allt håntyder på expansion och billighet. —————d— ———