Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1852, sida 1

ten flagga, den han svingade i luften, Den var snöhvit med en enda röd stjerna i midten. Ett högt glådjerop höjdes i ögonblicket från den vackra kuttern, som nårmade sig briggen med vida större hastighet ån förut. — Krilka order, sir? ropade en man från Ensliga Stjernans däck i det han vidrörde sin hatt med handen och bragte kuttern att stanna. — Skicka Williams ombord! svarade fråmlingen i det han åter hoppade ned på Royal Charleys dåck. — Aj, aj, sir! svarade mannen från detandra dåeket, och i nåsta minut hårdes en gåll hvissling, man märkte någon rörelse och derpå sattes en smal, ätta-ärad slup i sjön och bemannades. Hvarenda man ombord på Royal Charley var slagen af bestörtning, och den var så stor, att ingen mera tänkte på försvar. Kapten Montrose stod stum, med knutna händer och rynkad panna; Eleonor fästade på främlingen en blick af på en gång smärta och förakt, och Henry Postans skyndade, darrande af vrede, fram till honom och sade i hotande ton: oo Blodtårstiga sjöröfvarel Vi åro väl nu