Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1852, sida 1

Korrespondens. London den 16 November. (Utdrag af bref från Suse Sibeth.) Redan förrän vi förmodade, och hvilken förmodan uttalades i värt bref af den 5:te dennes, intrådde en paus i vår varuhandel, och de gamla fundamentalreglorna, att produktion och förbrukning beståmma en varas penningevärde, och icke vilda spekulanters operationer, göra sin rätt åter gällande. Det är icke möjligt att procentvis angifva normen huru mycket en vara kommer att stiga eller falla, då en gäng, genom utomordentliga omständigheter, tillgängen blifver större eller mindre, vare sig genom ökad konsumtion eller minskad produktion. Men säkert år, jatt då en vara inom loppet af några månader stiger 15 å 50 44, dess förbrukning under nårmast påföljande tid icke kan blifva så stor, som den var under den närmast föregående tiden af stårre billighet. Så ungefår synes ock förhållandet vara med de flesta artiklar, hvilkas stegring vi angåfvo i vår sista beråttelse. Men en sanning framtråder, som emellertid år vigtig, och som under de senaste sex månaderna gifvit karakteren af varustegringen en förklaringsgrund, hvilken år omisskännelig. Denna är nemligen den utomordentligt stora förbrukningen af alla artiklar här i landet, tillfölje af det stora välständ, som vi så ofta vidrört. Tillökningen i förbrukningen visar sig i nåstan alla artiklar, men synnerligast i Socker, Kaffe, The, Tråvaror, Bomull, Indigo, Spanmål med flera. Ensamt af Socker har under nio månader detta år, slutande den 10 Oktober, förtullats 5,585,303 cwt emot 5,096,505 liktidigt i fjol (1851). Af Bomull har Z:del mer förspunnits ån under samma period förra året, men exporten af garn och bomullsvåfnader står, ehuru under detta år något större ån i fjol, på långt når icke i samma förhållande; hvaraf följer, att förbrukningen hår i landet måtte hafva varit mycket större, och detta år ock verkliga förhållandet. Förbrukningen af de flesta föremål för handeln i andra Europeiska lånder utvisar icke samma stegring, ehuru billighet på lifsförnödenheter och ostörd fabriksindustri framkallat en stark konsumtion äfyen i Frankrike, Tyskland och några andra länder, och i flera. artiklar en starkare ån tillförene. Varuförråderna såvål i England som på de stora entrepöts i de folkrika kontinental-länderna, måste otvifvelaktigt anses vara medelmåttiga — men de åro icke, med ett par undantag, små. Den frågan uppstår således nu, huruvida hela Europa skall fortfara att betala priser får varor, hvilka äro 15 å 50 4 högre ån under första hålften detta år, under det att en åkad konsumtion utvecklar sig hår i landet, och under det att spekulationen funnit nåring genom uppsjön i våra penningemarknader? Vår varuhandel har ofta haft att framvisa dylika epoker, åfven så långt tillbaka som åren 1824 och 1825, då man trodde att varor lika lått skulle cirkulera och konsumeras till 50 y förhöjda priser, som förut. Men resul—————