Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1852, sida 1

Hvad vi hitintills sett af de nya guldskatterna, är desammas hopande i Europa och de Förenade Nordamerikanska Staterna. Så långe denna accumuletion tilltager, kunde det icke fela, att penningarnes vårde på de stora marknaderne afficierats. I London synes 141 9 per anno hafva varit ett minimum, ty penningar finna nu till närmare 2 4 större efterfrågan, ån någonsin tillförene till 13 4. Ville man antaga, att guld och silfver i förökade massor endast skulle komma till Europa, för att der hopas, så skulle penningens värde nedgå till en onaturlig låg ståndpunkt, och det år icke att beråkna, hvilka kommerciella och financiella extravaganser som derigenom skulle kunna framkallas. Men då en kraftig och intelligent befolkning mer ån hitintills fördelar sig till alla delar af det bebodda jordklotet, och med den en stor del af det guld som vunnits och ånnu står att vinna, då kan man icke befara, att ju en varaktig effekt håraf framkallas, som kommer att gifva värdet af föremål af alla slag i Europa en mycket afvikande rigtning, mot det hitintills kånda. Verlden och dess sig nu utvecklande krafter åro så utomordentligt stor, att ingen beräkning kommer till ett -facit, då man skådar på den expansion, som synes möjlig genom menniskans själsförmögenheter. I engelska samt franska bankerna, hvarest för flera veckor sedan ånnu funnos 46 millioner i bullionåro nu endast 42 millioner; ett förråd, som ännu år mycket större ån nödvändigt år för begge ländernas bankinstitutioner, hvars origin och organisation åro baserade på långt mindre quantiteter metallisk säkerhet, ån de som för närvarande förefinnas i Europa. Under detta lands närvarande välständ och låga råntefot skola extravagancer bland spekulanter icke upphöra, utan gång efter annan framkomma, ehuru utan tvifvel icke alltid med den framgång man påråknat. Varor torde måhånda mindre komma i fråga, ån projecter till aktiekompanier, lån o. s. v. Alla företag deremot, som inverka på utvidgning af handel, sjöfart, jernvågar samt alla andra industriella grenar, häntyda på större tåflan, och följaktligen på billighet i tidernas längd. De i dessa dagar utkomne månatlige tabellerne från -the Board of Traderörande landets handel ligga framför oss. De utvisa under de första nio månaderne innevarande år ett tilltagande i nåstan alla brancher. Deupptaga äsven det uppgifna penningevärdet (declared value) af alla de brittiska och irländska produkter och sabrikater, som år 1851 exporterades, och utvisa den stora summan af 14, 448,722. Denna var år 1850 endast 1I,359.000, och år 1842 icke mer ån E 47,381,000. Om man nu hårtill lågger den förstorade inlåndska förbrukningen och värdet af exporten från entrepåts i England af alla utlåndska varor (kolonial m. fl.), så blifver man varse en rörelse, som år exempellös i historien, och i sjelfva verket omfattar det dubbla af hvad den var för tjugo år tillbaka.