Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1852, sida 1

AAiii — ashållit sig från hvarje slags delaktighet i hr Bonapartes styrelse, icke vara långt ifrån den tankan att vid detta tillfålle en yttring af opposition i Paris skulle kunna vara nyttig och att ögonblicket skulle måbånda vara kommet att intervenera i voteringen. De tillågga, att i alla håndelser, voteringen kan vara ett medel att erfara det republikanska partiets styrka. De bedja oss om råd. Vårt svar år helt enkelt och ken gålla icke allenast för Paris utan för hela Frankrike. Vi skola icke uppehålla oss vid den anmårkningen, att br Bonaparte icke beslutat sig för att antaga kejsartiteln utan att förut med sina medbrottslingar hafva uppgjort huru många röster han bör hafva mera ån d. 20 Decemb. Redan nu år antalet, 8 millioner, 9 eller 10 mill., bestämdt. Omröstningen kommer icke att deri göra någon ändring. Vi vilja icke göra oss den mödan att erinra er om hvad hr Bonapartes allmänna rösträtt år för något, eller hvad hans omröstningar betyda. Är en opinionsyttring i Paris eller Lyon, en råkning af republikanerne, möjlig? Hvar finnas garantierna för omröstningen? hvar år kontrollen? hvar år friheten? Tånken på alla dessa gäckerier. Hvad år urnans öde? Hr Bonapartes vilja. Ingenting annat. Hr Bonaparte bar nycklarne till urnorna i sin band, nejen och jaen i sin hand, omröstningen i sin hand. Sedan prefekternas och märernes arbete år slutadt, innestånger han sig med röstsedlarne och råknar dem liksom en röfvare de penningar han rånat. Hvad år det vål för honom att tillägga eller borttaga röster, färändra ett protokoll, uppfinna en totalsumma, adricera en siffra! en lögn, det vill såga litet; en förfalskning, det vill såga intet. Lätom oss blifva vid principerna, medborgare. Hör nu på hvad vi hafva att såga er! Hr Bonapart finner ögonblicket vara kommet att kalla sig majestät. Han har icke för intet återgifvit påfven sin makt; han vill bifva smord och krönt. Sedan d. 2 Dec. har han utöfvat despotism-n; nu efterstråfvar han åfven namnet, kejsardömet. Må ske. Vi republikaner, hvad skola vi göra? Hvilken ställning böra vi intaga? Medborgare, Louis Bonaparte år utom lagen; Louis Bonaparte år utom mensbligveten. I de 10 månader, som denne illgerningsman regerat, har insurrektionsråtten varit permanent och beherrskar hela situstionen. Nu finnes på djupet af samvetena något som ståndigt manar att gripa till vapen. Varen alltså lugna, hvad som bringar samvetet i uppror, beväpnar snart alla armar. Väauer och bröder, i närvaro af denna nedriga styrelse, blottad på af all moral, binderlig för hvarje socialt framåtskridande, i nårvaro af denna styrelse, som begått mord å medborgare, bragt republiken om lifvet, krånker lagarne, i våldet har sitt ursprung och genom våld bör omkomma. år fostrad af brottet och bör förkrossas genom rätten, vet icke den fransman som år vårdig namnet medborgare, och vill icke veta om någonstådes föregå skenområstningar, några komedier med allmänna rösträtten och parodier på en appell till nationen; han må icke fråga efter om det finnes mån som votera och mån som låta votera, om det finnes en hjord, som man kallar senaten, och som öfverlägger, samt en annan bjord som man kallar folket och som lyder; han må icke fråga efter, om påfven går att kröna, vid högaltaret i Notre-Dame, den man som — tviflen icke derpå, det år den oundvikliga framtiden — skall sastspikas vid pålen af bödeln; i nårvaro af hr Bonaparte och hans styrelse, gör den medborgare, som år vårdig detta namn, endast en sak och har endast en sak att göra: ladda sitt gevär och afvakta stunden. Lefve republiken! De landsförviste demokrat-socialisterna på Jersey d. 31 Okt. 1852. Komitån: Victor Hugo, Fombertauz, Philippe Faure. Vi beledsaga icke något af dessa dokumenter med någon reflexion, tillägger Monitören. Om grefvens af Chambord manifest, som Monitören meddelar omedelbart derefter och hvilkets innehåll af oss redan blifvit antydt, yttrar det officiella bladet, att det år beklagligt att se en furste, som bår sin olycka på ett värdigt sått, låta af en öfverdrifven föreställ