Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1852, sida 1

gan: af hvilken? och det kan icke nekas, att Eleonors misstankar föllo på hennes tvenne friare. Men dessa misstankar antogo ingen form, utan sväfvade dunkelt för hennes sinne, och då de icke bestämdt fåstade sig vid någondera, så bibehöll hon hellre tystnaden. Men hade en uppmårksam granskare kunnat intrånga i hennes hemliga tankar, så skulle han otvifvelaktigt funnit att de voro till kusinens nackdel. — Segel ohoj! utropade Josh plötsligt med hög röst, och derpå tillade han: ja segel ohoj! — Hvar? frågade kaptenen från storbramsegel-rån, under det sir Reginald hastigt åntrade upp i storvantet och kastade forskande blickar utåt hafvet. — Två streck på styrbords bog, massa, svarade mulatten, som befann sig på förtoppsegel-rån. — Rör hon på sig? — Hon nalkas hastigt, svarade mulatten; vara en god seglare. Kaptenen riktade hastigt sin långa kikare i den af mulatten angifna direktionen. Sir Reginald återtog lugnt sin plats bredvid Eleonor, och passagerarnes uppmårksamhet var spånd. En seglare på hafvet efter en lång resa våcker alltid stort uppseende.