Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1852, sida 1

Enappt hade kapten Montrose fått sigte på det kommande fartyget, som först upptåcktes af mulatten, förrån han kom ned på dåck samt kallade till sig sir Reginald och sina officerare, i afsigt att hålla en rådplågning. Han var såker, sade han, att fartyget som höll ned på dem var en sjöröfvare, en buccanier. Dess snabba rörelser medelst tåta ärslag utvisade att det var vål bemannadt, och han begårde nu deras råd, huru man borde förhålla sig. Alla åfverenskommo om den först föreslagna idåen, att väl beslå alla seglen, och kaptenen låt genast verkstålla den, hvarigenom briggen blef nåstan omårklig, utom för goda kikare. Sir Reginald yttrade sig föga, utan stållde sig uppmårksam emot akterstäfven. — Nå, hvad säger ni? frågade honom kaptenen, hastigt våndande sig till honom, sedan de andra sagt sin mening. — Låt trumman kalla alla man på dåck, samt låt passagerare och besåttning göra sig redo att slåss som karlar. Tonen i den republikanska officerns ord var elektriserande, och hans Önskningar blefvo genast anbefallda att verkstållas. Trumman kallade alla man på dåck, den fruktansvårda underrättelsen lopp som en ljungeld öfver fartyget, att en sjöröfvare var i annalkande,