Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1852, sida 2

ligt förmodan blef frågan om oktroj för det svensktengelska jernvägsbolaget å KöpingHult-vägen afgjord sistlidne lördag uti den då fulltaliga interimsregeringen. I den officiella tidningen för samma dag lästes följande meddelande: Jernvägsfrägan har i dag till hufvudsakligt afgörande i kongl. interimsregeringen förevarit och beslut om utsärdande af privilegium och reglor för aktiebolaget blifvit fattade, dervid betråffande jernvågens stråckning från Svartå till Wenern lårer föreskrifvits, att den skall till hamnplats vid Hults område fortsåttas i den riktning, hvilken Kongl. Maj:t, efter det tillförordnade undersökningsförråttares i detta afseende nu ingifna yttranden undergått erforderlig pröfning, sårskildt kommer att i nåder beståmma. Ett likadant meddelande hade den halfofficiella tidningen fått emottaga. Det år för öfrigt numera bekant, att regeringens beslut, jemte meddelande af den sökta oktrojen, lemnar frågan om vågens riktning från Svartå till Hult, eller till Wenern vid Hults område, öppen till vidare pröfning, hvilket uppskof blef nödvändigt, då betänkanderne angående de hårom verkstållda undersökningar samt vågoch vattenbyggnadsstyrelsens utlätande i ämnet icke förr än sistlidne fredags eftermiddag till regeringen inkommit. Så långe man icke i sin helhet känner innehållet af det för bolaget faststållda reglemente samt den fullståndiga beskaffenheten af de vilkor som blifvit bolaget föreskrifna, år om förenåmnde beslut intet annat att såga, ån att regeringen, med besegrande af de intriger som velat bringa den till åtgårder, stridande ej mindre emot vår konstitutionella författning, ån emot den verkliga framgången af jernvågsfrågan hår i landet, lyckats föra detta årende till ett resultat, som synes utesluta alla vidare tvifvel om jernvågens slutliga utförande.— Tredje årsvextberättelsen för detta lån, afgifven den 23 sistl. Oktober, har följande lydelse: Såsom i förut afgilne berättelser om årsverten blisvit anfördt, var väderleken sistlidne höst för sådden af råg och hvete, genom sin regniga beskaffenhet mindre gynnsam, så att, då den derpåföljande vintren jemvål för det mesta var blid och regnig, dessa såden vid vårens början visade sig flerestådes flåckiga och tunna. Omkring eller något efter medlet af April månad kunde vårarbetet företagas, men genom ostadigt våder derunder, blef en del af vårsådden temligen långe fördröjd; och då ett ihållande regn, som någon tid derefter intråffade och fortfor till omkring midsommartiden, i en icke ringa mån inverkade menligt, i afseende å äringens utveckling, så erbjöd vårsåden vid denna tid, serdeles på sank och svagare jord, ett mindre lofvande utseende. Den varma och torra våderlek, som derpå intråffade och som, med några få afbrott af regn, hela sommaren fortfor, hade till en början en högst fördelaktig inverkan på äringen, men då samma väderlek blef alltför långvarig, hade detta till följd, att vårsåden i allmånhet blef tunn och kort i halmen samt flerstådes mognad innan den hunnit tillråckligt matas. Emellertid då inhöstningen fått verkställas unuer det mest gynnsamma väder, visar sig årets skörd, i afseende å qvaliteten, båttre ån under något af de senare åren. Äfvenledes har innevarande års höstsäde fått verkstållas under en alltjemt fortfarande gynnsam våderlek och uppgifves vara, öfverallt der det uppkommit, vackert och lofvande. Med afseende å ofvan anförde förhållanden samt i betraktande af utsåde och vanlig skörd, kan om årets gröda följande yttrande lemnas. Höstsädet af hvete och råg. Dessa säden, hvaraf det senare befunnits till någon del vara skadadt af honungsdagg och uppfyldt med lyxa, synes lemna en afkastning: Hvetet fullt medelgod skörd med 8:de å 9:de kornet och rågen medelmåttig med 6:te å 7:de kornet. Så kalladt vårhvete och vårråg odlas i så ringa mån inom lånet, att något tillförlitligt omdöme om skörden deraf svårligen kan lemnas. årsädet i öfrigt af korn, blandkorn och hafre år af god beskaffenhet, men har i anseende till den brådmognad, som sistlidee sommars starka värme föranledt, blifvit på flera stållen mindre vigtigt; anses gifva medelgod afkastning. Kornet och blandsäden 6:te och 7:de kornet samt hafren 5:te å 6:te kornet; dock med undantag af Tegneby och Röra socknar i Orousts Vestra härad samt Klöfvedahls och Norra delen af Stenkyrka församling å Tjörn, der afkastningen, hvad kornet betråffar, antages så ringa, att i de 2:ne förstL —