Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1852, sida 2

Utom sig af raseri, skrek grefve Hanzig, utan att fråga efter hvarken storhertigens befallning eller officerns nårvaro: — En garde, herre, eller år ni dödens! Striden varade blott några Ögonblick. Med yttersta möda förmådde Stolberg parera Hanzigs våldsamma utfall. Denne stod derefter sjelf blottad och ett utfall från hans motståndare hade tråffat honom dödligt, men Stolberg, ehuru öfvad fäktare, var förvirrad öfver det häftiga utfallet och innan han hunnit till besinning, var vårjan slagen ur hans hand och flög flera alnar utå. fåltet. — ÄÅtertag ert vapen, usling! skrek Hanzig stammande af vrede; ni år ej vård att nedstötas af en hederlig mans hand. Nu var det Stolbergs tur att blekna af vrede. Sannolikt hade han begagnat sig af det oförsigtiga anbudet, och en oblidkelig strid på lif och dåd blifvit följden, deri man ej kunde vara oviss om hvem som kommit att duka under, — om icke officern framtrådt och gifvit ordres åt soldaterna: — Arrestera i ögonblicket dessa båda herrarl — Och ni, min herre, vånde han sig till mig; i egenskap af fransk undersåte har ni 24 timmar på er att lemna landet. Jag såg fångarna bortföras, måtte grefve Hanzigs sista blick och lemnade hertigdömet.