Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1852, sida 2

-— Jag har redan beslutat det, sade Logren lugnt. — Du hade ju andra tankar når du kom till mig? — Förlåt mig, pastor, jag ville bara höra hvad ni skulle såga. Ni sade det råtta, och nu tror jag fullkomligt på er. Skrifta mig nul Kyrkoherden låt håsten stanna, steg upp ur slådan, låt Logren knåfalla och höll ett skriftemål utan like. Han sade sedan atthan fått orden på sina låppar ofvanefter. Sedan fullbordade han den heliga akten, under det norrskenet slammade i purpurrödt och betåckte hela himmelen. Når det var slutadt, omsamnade Logren och kyrkoherden hvarandrå, och greto långe under tystnad. Logren ryckte sig slutligen lås, lyfte handen mot himmelen och sade: Jag år ej värdig att komma dit, men jag hoppas dock nåd, fastån jag icke begriper huru det år möjligt. Farväll De skiljdes åt. Logren försvann i obygden, norrskenet bleknade, och kyrkoherden ätervånde hem. Logren höll ord. Han begaf sig söderut, för att frivilligt utlemna sig, men på vågen der han framgick, uppbådades folk till ett