Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1852, sida 2

delse erinrade mig för öfrigt om en excursion, jag för många är sedan gjorde på en af de norrska sjordarne, der det fanns en hel mängd skår och stora stenar, som ofta lågo blott några få tum under vattenytan. Vi voro på en lustfård, och egaren af slupen, en köpman, som tilltrodde sig insigt i allt möjligt och följaktligen också i navigationen, satt just vid styret och ordade vidt och bredt om sin kånnedom af alla skår och grund. Jag känner hvarenda sten här-, sade han, och i detsamma stötte båten med all makt emot en sådan. Det bragte emellertid vår vån alldeles icke ur koncepterna, utan han tillade blott, i det han lade om rodret: se, der ha vi en af dem.Vår kapten var naturligtvis mycket förbittrad Öfver, att vi så der hade satt: på, men efter det han gifvit sin vrede luft i några kötteder, gaf han order att seglen skulle firas och gick derpå ned i kajuttan, sedan han först underrättat oss om, att vi. ej kunde vånta oss att få komma åstad, innan tidvattnet infann sig, och dertill hade vi ännu ett par timmar. Vi fingo således tråsta oss med det amerikanska ordspråket: -Accidents will happen. (Ingen kan för olyckan fly.) Det började emellertid att blåsa starkare och kölden tilltog i en märkelig grad; några svarta skysar, som viste sig i vester, spådde oss intet godt, och oaktadt vår belägenhet på intet sått var farlig — vi befunno oss knappt 20 alnar från flodstranden — var det dock å en annan sida icke roligt att ligga här förtöjd på en sandbank på en tid, då vi, med den gynnsamma vind vi hade, kunde hafva tillryggalagt ett godt stycke och före aftonens inbrott varit utom Delawarefloden, som har en långd af 120 mil från Philadelphia till dess utlopp i Oceanen. Man måste emellertid vara filosof, når man begifver sig på en sjöresa, och jag följde derföre kaptenens och de öfriga passagerarnes exempel och gick ned i kajuttan, som bäde var varm och treflig. Ester att hafva skrifvit i min dagbok, satte jag mig framför kaminen, tillika med de andra, och irlåndaren underhöll oss nu med en hel mängd berättelser om tuppfåktningar och ostronfångst. Han gjorde för ögonblicket en -spekulationsresa till. Charleston; men hvad han spekulerade. i, talade han visligen icke om, och troligen hafva åfven hans spekulationer slagit fel, ty han ätervände till Philadelphia på samma skonert, efter ett mycket kort vistande i Charleston. Det dröjde emellertid längre, än vår kapten förutsagt, innan vi kommo af sandbanken: hela dagen gick åt, stormen tilltog och hven i tackel och tåg hela natten, så att det nästan var omöjligt att sofva, och först päföljande . morgon voro vi nog lyckliga att komma loss. Men det syntes emellertid, som om sandbankerne i Delavarefloden fattat en viss förkårlek för vår skonert; ty samma dag, litet efter det vi åtit vår middag, kåndes åter en lätt stöt i skutan, och der sutto vi nu helt prydligt igen. Hvem som var skulden härtill, vet jag icke; ty både kaptenen och styrmannen gormade på folket, och folket stack hufvudena tillsammans och skrattade så smått sins emellan. Framåt eftermiddagen sagtade sig vinden och vi lade i land vid en liten stad, som kallas Mareus Hook. Hår var emellertid intet mårkligt att se. Nåra invid denna lilla stad låg emellertid år 1766 ett skepp, som hette -Alfred, och ombord på detta var det, som den bekante Paul Jones, odödliggjord i Coopers noveller, reste den första unionsslaggan. Man såg hårpå ett furutrå, vid hvars fot en kopparorm låg. Inskriptionen lydde: Dont tread upon me.Emot morgonen påföljande dag kommo vi ändtligen loss igen, men vinden bade nu vändt sig, och vi måste i två dagar under storm och snöglopp kryssa nedåt floden, tills vi