Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1852, sida 1

ne sördölja icke eller, att expeditionens hufvudsyfte år att tvinga Japan att öppna sina hamnar, och de åberopa Öppet den principen att icke något folk har råttighet att afspårra sitt land för fråmlingar och sålunda skilja sig från den öfriga verlden. Slutligen måste tagas med i råkningen de kånslor af afvund, som våckts hos Amerikanerne genom de fördelar Engelsmånnen vunnit i China. England har tvingat det himmelska riket att öppna sina portar för fråmlingarne; Amerika vill i sin tur göra detsamma med Japan. Japaneserne skola vål alltså blifva tvungne att öfvergifva sin passiva politik; de kunna icke längre förskansa sig bakom sin gamla lik giltighet och på en så direkt förfrågan slingra sig undan med undvikande svar. Till en början skynda de sig troligen att såtta i frihet de amerikanska eller europeiska sjömån, som de senaste åren lidit skeppsbrott på deras kuster; men dermed låter nog commodoren icke åtnöja sig. Han fordrar utan tvifvel några ursåkter för hvad som passerat, några löften får framtiden. Han påyrkar, i enlighet med sina instruktioner, att få inleda underhandlingar med hofvet i Jeddo, utan att vidare bekymra sig om landets lagar, hvilka icke kunna vara Öfver folkrätten. Förenta staternas beslut att komma i förbindelse med Japan kan alltså leda till de allvarsammaste förvecklingar och djupt ingripa i ett folks politiska öden, hvilket med sådan ihärdighet afhållit sig från hvarje beröring med den europeiska verlden. Skulle det imellertid komma till öppen kamp emellan amerikanska eskadern och Japaneserna, år det då så såkert, att commodore Perry skall lyckas att med sina kanoner komma den mur att ramla, som uppreser sig framför honom? Det var endast med betydliga ansträngningar, som det lyckades Engelsmånnen att få bugt med Chineserna. Man kan icke få någon rigtig kånnedom om Japans krigsmakt. Om man går till de förflutna seklens historia, så finner man att detta land med framgång uthållit svåra krig, och det år tillåtet att förmoda, det dess trupper i tapperhet och duglighet åtminstone åro jemngoda med det himmelska rikets. Det år sannt, att Japan sedan 2:ne sekler åtnjuter en djup fred, och att armen, organiserad efter feodalprincipen, d.v.s. sammansatt af soldater, som utskrifvas, underhållas och kommenderas af adelns chefer, troligen år föga talrik och medelmåttigt öfvad; men huru många svårigheter och hinder af alla slag skulle icke måta Amerikanerne, som måste operera på en obekant terrång och midtibland en fullkomligt fiendtlig befolkning! Slutligen intaga Samorai eller krigarne fjerde klassen i Japans hierarchi; de komma omedelbart efter furstarne, ådlingarne och presterna, och de hafva företrädet framför tjenstemännen, handlanderna och landtmånnen. Denna klassifikation, ganska olika med den i China, der militåren står på ett mycket lägre trappsteg i samhället utvisar, itt Japaneserne ännu sästa en viss vigt vid organisationen af sin armå och ger rum åt ORO RER VRSRROROOROBOÖOÖOORUQRUQVUEVNRVRR RR