Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1852, sida 2

ärs ålder kom jag i tjenst hos gästgifvaren i Harjumaa; och det blef min ofård. En förnåm utlåndsk resande, som dröjde en natt på gåstgifvaregården, blef bestulen på en större summa penningar. En dag då ingen förmodade det, skedde undersökning på gåstgifvaregärden. Medan kronobetjeningen var uppe i sästgifvarens byggnad, kom han sjelf inrusande till mig, som stod i stallet, såg sig omkring med förtvislade blickar, gick hastigt fram till mig, och råckte mig en silkespung, som kåndes tung, fastån han var liten. — Göm den åt mig, sade han, det år mitt eget, men jag fruktar att de taga den af mig. — Jag lydde honom, utan att misstånka honom, ty han var ansedd som en redlig man. Han skyndade genast sin våg, och jag fortsatte mitt göromål i staliet. Om en stund intrådde kronbetjaningen åfven der, och sökte i höet och hafrelåren. — Gå upp efter mera öl åt herrarna, dul sade gåstgifvaren högt, med en hemlig vink åt mig, att jag skulle vara försigtig. Då fölldet en af kronobetjeningen in att han först skulle visitera mig. En pung full med guldmynt fanns hos mig. Det var den stulna. Jag