Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1852, sida 1

keiaacttttglsa 2:2:g e2 Macaulay, som nu blifvit fullkomligt friskbar gjort ett besök i Edinburg och der, vid en sammankomst af sina valmån, tackat dem för det förtroende de visat honom samt försåkrat, att han så vidt hans krafter medgifva skall försvara frihandelssystemet emot alla slags angrepp och bidraga till valråttens utvidgning. Tillika förklarade han sig på det beståmdaste aldrig mera vilja intråda i kabinettet. Den 1 dennes bar i London ågt rum ett måte i det syfte att åstadkomma någon hjelp åt de politiska flyktingarne i England. Vid detta måte, som var talrikt bevistadt, upplåstes ett bref från Kossuth, i hvilket förekomma följande mårkliga ord: Sedan jag första gången, för ett år sedan, satte min fot på Brittanniens jord, har jag talat nåra 600 gånger hår och i Amerika. Det år alltså efter en lugn och på praktisk erfarenbet grundad öfverläggning som jag beslutat att aldrig mera bålla offentliga tal i England, så framt ej någon utomordentlig omständigbet, som låter hoppas ett praktiskt resultat, skulle förmå mig att afvika från denna min föresats. Jag år fullt och fast öfvertygad att vi, europeiska demokrater, hafva helt annat att göra ån att hålla tal. Den vise Salomon säger med råtta: Under himmeln, hvar sak sin tid; det år en tid för att tiga, en tid för att tala.x Jag har väl öfvervägt mina skyldigheter och vill icke mera offentligen upptråda som talare. Jag år demokrat; en demokrat bör älska sanningen och då man det gör har man rättighet att vara öppen och rått fram. Reformsällskapets komit skall alltså icke finna något stötande deri att jag säger den, att, enligt min åsigt, den europeiska demokratien icke här mycket att vånta af England. De rika och förmögna klasserna hafva i allmånhet föga sympathier för demokratiens triumf. De befinna sig vål såsom de åro; för den skull Önska de att allt förblir som det år. De arbetande klasserna åro för mycket upptagna med förvårfvandet af sitt dagliga uppehälle för att egna sina krafter åt påskyndandet af den europeiska demokratiens triumf. England synes alltså, öfverhufvud taget, beslutadt att låta verlden gå sin bedröfliga gång. På anförda skål får jag anhålla det ni icke tycker illa vara, att jag vågrar att upptråda som talare på detta eller något annat möte i England. Låt mig lefva under skyddet af ert lands lagar i min lugna tillflyktsort, der jag kan mera gagna europeiska demokratiens sak, ån om jag hölle vidlyftiga tal, som utan nytta upptaga tiden. Lisliga bifallsyttringar afbröto osta uppläsningen af detta bref. Likaledes upplästes skrisvelser från Josef Mazzini, Louis Blanc o. s. v., hvilka uttryckte deras ledsnad öfver att icke kunna bevista mötet. Ett beslut antogs enhålligt att skaffa fråmlingarne att den bjelp man kunde så vål genom kontanta underståd som på andra sått. M. Herald berömmer mycket engelska sändebudet Roses i Konstantinopel förfarande i lånefrågan och påstår att det hufvudsakligen år på hans råd som sultanen vågrat attstadfåsta en obillig förbindelse och pålägga sig och sin dynasti sjettrar sör åtminstone 23 år. Skulden i saken tillskrifves den nu återkallade gesandten i Paris, Kallimachi, som afslutat lånet på vilkor, hvilka på intet vis motsvarade hans förhållningsorder. Globe tror Derby-kabinettets dagar vara råknade, ehuru den medger, att det år understödt af ganska inflytelserika klasser i landet. Enligt en landsortstidning går desraeli hafvande med en stor finansplan, hvilken går ut