Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1852, sida 3

en serskilt klass, år att lagen fordrar serskilta egenskaper af minutörerna. Dertill skola nemligen endast tagas jjenlige, ordentlige och vålfrydade personer. Genom denna föreskrift, jemsörd med det stadgande, att ingen må, vid ansvar, sålja starka drycker till den, som redan år synbarligen öfverlastad, år tydligt, att lagen så velat hafva det, att den farliga handteringen icke skulle anförtros andre ån dem som visat sig så måne om nykterhet, att de endast tillhandahålla dryckerna till förfriskning, men icke till berusning. Omförmälte egenskaper åro sådane, som icke altid tagas i betraktande vid fråga om handel i allmånhet. Det andra skålet uttryckes i stadgandet, att minuleringsställena skola utgöra så inskränkt antal som möjligt, ty ju flera frestelser, dess låttare fall; men med denna nya, prisvårda omvårdnad låter sig icke förena att hvarje handlande, såsom red. i den af oss upptagne artikeln förmenar det böra vara, skall ega frihet sålja huru litet som helst, blott det sker till hemtning. Det tredje skålet år, att hvar och en i allmånhet mera betånker sig får en stårre ån för en mindre utgilt. T. ex. en kanna brånvin, svarande emot en vanlig daglån, år får en arbetare, för hvilken klass, såsom den minst upplysta, brånvinslagstiftningen hufvudsakligen tillkommit, ett så betydligt belopp, att han i allmånhet ser sig mera före, innan han går denna utgift, ån då fråga år om en förplågning blott på 12 eller 6 sk. (vårdet af eller kanna.) Vore nu minuteringsstålle icke blott på hvarje krog, utan i hvarje handelsbod, hurn funnes då icke arbetaren, för hvilken vi ömma, öfverallt kringsnårjd af frestelser till en visserligen vid första ögonkastet ringa, men i sjelfva verket för hans vilkor kånbar uppoffring. Och till hvad åndamål denna uppoffring? Det sjerde skålet är, att en kanna, eller det qvantum, som i den vanliga handeln får såljas, år ett större belopp och derföre tages mera till vara. Det år ett inköp för hemmet, i de vanligaste fall nemligen, sker derföre icke gerna utan hustruns kånnedom och efter begges pröfning, om husets vilkor stråcka sig så långt, samt varder under hennes tillsyn båttre anvåndt. Dessutom år vårdet af en kanna brånvin (hvilken vara år den billigaste utaf spirituosa) ett ungefårligt pråfningsbelopp, huruvida en person år i de omståndigheter, att han såsom dagligt bruk bör tillåta sig njutningen af starka drycker. Har han icke råd att på en gång kåpa kannan, anse vi honom böra försaka nyssnåmnde öfverflåd, annat ån tillfålligtvis. Äfven tycka vi det vara ett giltigt skål, att sedan staden öfverenskommit med ett begrånsadt antal personer om försåljning i minut af starka drycker, för hvilken förmån de erlågga icke ringa afgifter (ett par ånda till 450 å 500 rår rgs), desse ega ett råttvist anspråk på fullkomligt åtnjutande af sitt dyrt betalta privilegium. Och kunde det komma derhån, att all försäljning af spirituosa under en kanna icke skedde annorstädes ån hos de berdttigade minutörerne, så skulle desse hafva på ett lofligt sått vinning nog, utan att, såsom nu, behöfva hålla sig skadeslåse genom en försäljning till åfverflåd åt de uslingar, som nu utgöra ett stort antal af deras kunder. Vi hafva sagt, att lagstiftningen rörande starka drycker hufvudsakligen tillkommit får arbetarnes skull. Men missbruk af sådana drycker förekomma åfven hos andra. Derföre, och ännu mera får den förbindelse, som de båttre lottade hafva att föregå med exempel af laglydnad (åfven af uppoffringar, om sådane skulle tagas i anspråk), måste en gållande och, såsom vi tro oss nu hafva visat, på goda skål hvilande lag tillåmpas, icke i någon viss mån, utan i hela sin vidd. (Insåndt.) Som flere personer blefvo narrade sistlidne Fredag, genom Carl IX:s inställda tur, tager insändaren sig frineten förfråga, om det ej vore direktionens skyldighet tt sednast aftonen innan den skulle afgå, tillkännagifva turens inställelse, åtminstone när det sker af samma orsak som nu. ty enligt hvad insändaren bört, blef den nställd af den orsaken att der förtjentes bättre på annat håll, då det ej kan få anses såsom något opåräkTp po -— GL —Mm A —