Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1852, sida 2

uttrycka sig, fattig-politik, ehuru antagen i Frankrike och Spanien. Han hoppades fördenskull att Englands skeppsredare skulle bannlysa alla funderingar på skydd och. reciprocitet, (hvilket senare ej år annat ån ett skydd, fastån under annan form och snnat namn), och han var innerligen dfvertygad derom, att om de rått ålitade och anvånde sina egna krafter, sina egna tillgångar och de af naturen dem anviste förmåner, Engelska flaggan, denna slagga som i tusende år bestått, så i strider som stormar, och hvilken öfverallt verkat får fredens, för kristendomens och civilisationens spridande, aldrig skulle behöfva strykas. Iåtom oas nu lågga mårke dertill, att dessa yttranden åro gifna af en praktisk man, som efter hvad vi inhemtat år den största skeppsredare i Englands hufvudstad, och hvars firma troligen skåter den största skeppsrörelse i verlden. — Inom ett år efter det Navidationslagarne hade blifvit upphäfna, hade M:r Lindsay gått i författning om byggandet af en hel flotta af nya skepp för den Indiska sarten, dervid iakttagande alla nya förbåttringar och hvarje till besparings vinnande lämplig utvåg. Alla dessa skepp åro nu i sjön, och det båsta beviset på företagets framgång består deri, att samme verksamme man nu åter låtit nya fartyg gå af stapeln samt lemnat söreskrift om bysgandet af än flera. Han handlar, med ett ord, efter den låra han predikar. : Men låtom oss nu lemna den enskiltes intyg och i stållet fåsta oss vid det vittnesbård som en från hela rikets förhållanden hemtad erfarenhet kan lemna. Hvilka verkningar sinna vi då hafva uppkommit af Navigallonslagarnes upphäfvande? Ett af medgifvandena i 1849 års akt var det, att utländska fartyg kunna införas och inregisirerasi Engelska handelsflottan. Den allmånna och beståmda meningen var då, att detta medgikvande skulle undergräfva Engelska skeppbyggerinåringen. Hvad har likvål resultatet deraf varit? VihafI va verkligen infört utlåndska fartyg, men huru mänga? Utlänåska fartyg, som blifvit inköpta af Engelska undersåter och försedda med Eng. register. Fartyg Tons tal 1850 57 10,499 1851 26 6,049 Då dessa inköp år 1851 hetydligen minskats emot hvad de voro 1850, år sådant båsta beviset derpå att försöket icke svarat mot beråkning en. — Huru bedrefs åter det inhemska skeppsbyggeriet under dessa år? Vid besvarandet deraf må vi jemvål taga i betraktande förhållandet under det sista året före Navigationslagarnes upphåfvande: Fartyg byggda i de förenade rikena. Fartyg Tons-tal 1849 730 1I117,953 I 1850 689 133.695 1851 682 149, 637 Håraf inhemtas att, under det vi år 1851 tillegnade osa utlåndska fartyg om 6,049 tons drågtighet, de, samma år, inom landet byggda uppgingo till 149,637 tons, utvisande en tillvext af icke minre ån 31,684 tons emot drågtigheten af de fartyg som byggdes år 1849, eller det sista åtet då skyddssystemet fortfor. Sistnåmnda året uppgick drågtigheten af den effektiva Brittiska handelsflottan. till 4,144,115 tons samt syselsatte 237,971 sjömån. År 1851 var den 4,332,085 tons med 240,928 mans besåttning. Den frigifna sjöfarten hade, på denna korta tid, beredt sysselsåttning och utkomst för ett, med omkring 3000 tillökadt antal sjömån. M:r Lindsay omnåmner den högre fraktförtjenst, som, i följd af skyddsprincipen, kan erhållas för Franska och Spanska fartyg; men i bredd härmed bör det allmänt kånda förhållande icke lemnas obemärkt att, just dessa 2:ne länder i Europa åro de ende, hvilkas sjö—