Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1852, sida 2

ett bref från Heidelberg. — Det hade varit inlaggt i brefvet till Merk, som genast sånde det till Caroline. Detta var det första bref hon emottog såsom fåstmö, och hon tryckte det i öfvermåttet af sin lycka till mun och bröst, och hela natten bar hon det på sitt hjerta. Otaliga gånger låste hon det ånyo, och når hon kom till det stållet, der han anropade henne, att icke af sjelfuppoffring eller fruktan för försakelser öfvergifva honom, sade henne, att hon utgjorde hans lifs lycka och att han utan henne stode ensam i verlden, men att Gud ej skulle öfvergifva dem — då glåmde hon den hemligt plågande tanken på brist påj förmågenhet och andra lifvets förmåner och utropade i högsta glådje: — Ack! således ålskar han mig så fattig jag år! — Gud! om jag åndå hade tio lif att uppoffra för honom! Redan tre dagar derefter, den 30 Augusti, erhöll hon det andra brefvet, från Carlsruhe. Följande stålle befann sig ibland annat deruti: 4.... Vi stanna helt kort vid markgrefven Carl Fredriks hof, Markgrefven, med hyilken jag samtalade den första herdgel UN utan att kånna honom, gör mis-h Id