Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1852, sida 1

återspeglade alla hans inre känslor). Jag skall värdera förmånsrätten som medborgare högre än hvarje annat jordiskt föremål, och skall sträfva att leda hundra lusen af mina landsmän till en så stor lycka, på det att äfven de må lära känna skillnaden på att vara medborgare af denna berömda republik, i full njutning af friheten, och på det tillstånd af tillvaro, hvari de nu befinna sig. Redan hafva ett tusen norrmän nedsatt sig inom detta samhälles gränsor, i norra delen, och jag hoppas, att, inom ett års förlopp, ännu många tusende skola njuta frihetens välsignelser i samma trakt. Jag skall icke upphöra med mina sträfvanden, förrän de af mina landsmän, som vilja utvandra, kommit i full besittning af sina naturliga rättigheter och äga en bondgård i Pennsylvanien. Härpå aflade han den af lagen bestämda eden och underskref det uppsatta dokumentet. Han införde också sitt namn i den bok, som ständigt ligger i salen, och hvari främlingar vanligtvis inskrifva sina namn. Ole Bull inlät sig derpå i samtal med de närvarande och försäkrade, att han alltid varit republikan. Han sade, att han, under Lamartines provisoriska regering i Frankrike, presenterat sina landsmän för denne store man, och sjelf burit den fana, hvarpå förklaringen om menniskorättigheterna stod. Till följe af denna handling blef han, vid sin hemkomst till Norge, föremål för misstanke, men de vågade icke lägga händer på hans person, emedan han var omgifven af varmhjertade och redebogna vänner, och hans själ och sinne voro höjda öfver den godtyekliga maktens tilltag. Hans önskan är att förmå så många af sina landsmän som möjligt att utvandra till den nordliga delen af dessa stater, och det är hans afsigt att till uppodling köpa ännu större sträckor ouppodlad mark, än han redan nu äger på det hållet. Han sade, att hans landsmän voro de första, som upptäckte detta fasta land, och eburu de icke ägde det