Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1852, sida 1

Om Åallmänna lugnet och ordningen. (Slut fr. föreg. n:0.) Jemför Fiemont, det enda land i ltalien, hvars regent ägt nog heder, att icke blott icke störta, utan t. o. m. allvarligt skydda den fria statsförfattning han besvurit; jemför detta land med Toskana, Kyrkostaten och Neapel, hvarest ordningen blifvit återinsörd. Till trots af det olyckliga kriget med Österrike, som kostade landet hundratals millioner, utvecklar sig Piemont under sårdeles lyckliga förhållanden. Folket år fritt och lyckligt och ler åt det katholska presterskapets vanmåktiga raseri, hvilket, sedan det misslyckats att få konungen på sin sida, konspirerat för att störta honom, och nu söker imponera på den råa massan genom hotelser om evig fördömelse. Den kånda, åfven i andra ån katholska lånder utöfvade taktiken, att ropa det religionen och kyrkan anfalles, så snart de presterliga privilegierna något ifrågasättas, har dock här strandat emot konungens och solkets eniga och lugna kraft. Kan Piemont så hålla sig fredadt ifrån främmande, absolutisciska makters inblandning.) så skall detta land, utan allt tvifvel, snart förete en bild af ett vål ordnadt, fritt, upplyst, vålmående och lyckligt samhälle. — Vi upprepa det: jemför dermed Neapel, Rom och Lombardiet, hvarest, under det -allmånna lugnet-, fångelserna fyllas dagligen med nya offer, hvilka blott på de lösaste misstankar föras till afråttsplatsen, derest det ej beslanes beqvämligare, att mörda dem i fångelserna; hvarest den obeskrifligt bördiga och rika jorden icke långre bår skördar tillråckliga till lifvets behof, hvarest allt med stora steg nalkas elåndets och samhållsupplåsningens afgrund. Äro de icke lockande dessa mönsterbilder af stater, styrda utafkraftiga regeringar, der den obändiga folkviljan, med sina spartistrider blifvit behandlad utan itveksamhet?. Det stackars England deremot! Huru lider det icke af sina -parlomentariska strider-! Men det her också icke haft någon-räddandeNapoleon. Besynnerligt nog går England emellertid, inom alla grenar af industri, framåt till en med hvarje dag ökad välmåga, betydligt hastigare ån Frankrike. Men skillnaden, den omåtliga skillnaden i de båda låndernas lugnår den, att det ena år fritt och äger deruti en borgen för lugnets varaktighet, och det andra deremot måste helt visst genomgå ) Olyckligtvis medför den sista posten (se utrikes!) underrättelse om en annan utgång af den sista ministerkrisen i Piemont, än man förmodat; konungen har, såsom det synes, genom den Österrikiska och Fransyska påtryckningen, blifvit föranledd att för ögonblicket gifva efter för prestpartiet.